Över påsk tänkte jag även på religionen och hur den verkar ha gått förlorad till svaga eller extrema krafter i Sverige och att jag bör hålla tand för tunga om detta OCH PÅ INGA VILLKOR SKRIVA OM DETTA PÅ BLOGGEN. Som ju ska handla om Berlin i första hand. Sedan var jag tvungen att begrunda sparsamheten med vilken jag hittills har tipsat om fina ställen att besöka i staden. Jag hade nog föreställt mig lite mer esprit från min sida i detta, lite mer rekommendationer med schwung och entusiasm. Sådant som jag själv skulle ha velat bli tipsad om ifall jag hade varit här på genomresa eller på längre besök. Men ja, jag måste ju slita mitt bröd också, och det tar tid. Alldeles för mycket tid. Jag är en usel frilansöversättare, eftersom jag är samvetsgrann och petig - och jag lovar, det är inte detta man tjänar snabba pengar på. Aba genuch jetze.
Påskaftons eftermiddag tillbringade jag på ett anspråklöst och trivsamt café i Neukölln som är lite sådär som jag vill minnas att “alla“ caféer var en gång i tiden när jag var en tjugoårig, bekymmerslös språkskoleelev. Estetiskt tilltalande och billigt, alltså.
Stället heter Café Rix och finns på nätet här. Med en beskrivning på engelska som jag inte kunde ha fått ihop bättre själv, many thanks.
Jag tog ett hastigt foto innan jag lämnade byggnaden:
Nej, jag är ingen boren fotograf. Men jag har öga för detaljer och när jag av en händelse vände snoken uppåt på väg ut fick jag syn på det här i taket:
Berlin, det är så du ser ut.
Gå alltså Rix om ni vill ta en kopp kaffe eller en karaff vin i njutbar omgivning. Närmaste tunnelbana bör vara Karl-Marx-Straße (U7), men man kan väl spatsera från Hermannplatz också, tar inte mer än en kvart.
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen