Portulaca grandiflora, om vi får be! utropade igår samtliga botanikintresserade och självklart oförvillade bloggläsare som tagit sig hit enkom för att råka ut för grövsta tankspriddhet. Och sedan fortsatte de: Praktportlak säger man på svenska! Det vet ju alla!
Jag vågade inte genmäla att jag tycker att praktportlak låter som en fisksort. Prakt- är fint, men portlak... nä, det får mig att tänka på kajak, is i vak, lakrits (jag är från södra Sverige, där uttalas det láckris och inte laaaaakrits med ett a dovt och långt som om det ropas ur graven), palsternacka, portvakt och jag vet inte allt... Praktportlak, hur ska jag vänja mig vid det? Det låter inte som tjusiga soltörstande blommor i vilt sprakande färger! Och det är vad jag ser på påsen, det är vad jag förväntar mig. De ska spira outtröttligen medan jag sitter och dricker ett lagom dyrt vin om ljumma sommarkvällar just innan de sluter sig för natten. Sedan, när jag reser mig för att gå in stryker jag försiktigt med handen utmed jordkanten för att fastställa om det är lagom torrt (portulaca grandiflora vill ha det torrt, soligt och inte för näringsrikt, hon är en tuffing to the core) och visst är det, blomsterPRAKTEN talar sitt tydliga språk.
So und nicht anders soll es sein.
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen