Det här med att lära sig tyska, det är ingen omöjlighet. Det går! Men det är lite svårare än man är benägen att tro som svenskspråkig faktiskt. Många svenskar lever i villfarelsen att de nästan kan tyska, efter att ha suttit igenom flera års lektioner i ämnet. Jag var inget undantag, jag hade tyska både på högstadiet och gymnasiet, och ändå var det först här som jag verkligen lärde mig att tala tyska. So richtig.
Numera är tyskan förstås mitt vardagsspråk, men jag minns väldigt tydligt chocken när jag insåg att jag under alla år i skolan inte hade hajat på riktigt några av tyskans allra vanligaste uttalsljud, nämligen skillanden mellan –sch och –ch.
Det är en gigantisk skillnad mellan dessa ljud, det är helt olika läpprörelser och placering av tungan. Om man konstant uttalar –isch och –ch likadant är det tyvärr omöjligt att inte framstå som lite gulligt efterbliven. Och det tycker jag inte är nödvändigt, bara för att man är skandinav.
Jag kan faktiskt inte minnas att tyskläraren på gymnasiet någonsin gjorde oss elever uppmärksamma på dessa uttal, vilket nu i efterhand upprör mig en smula. Det är ett så enkelt fel att avhjälpa! Och belöningen är att man genast låter 100% smartare utan ytterligare ansträngning.
Det är så här:
-sch (som i Deutschland, schwedisch, schön) tarvar en plutig mun, kinderna går inåt, tungan hamnar i mitten (mellan övre och undre tandrad, alltså). Läppar utåt som på en trutig fisk!
-ch (som i ich, natürlich, frech) får man till genom att ha särade läppar (absolut inget plutande!), tungan pressad mot undre tandrad och närmast blåsa fram ljudet, som en väsning. Mungiporna visar tendens nedåt!
Detta var väl enkelt? Det gäller bara att öva. Ta de här meningen till exempel:
Ich bin ein Fisch.
Och för audiobaserad inlärning erbjuder jag videon (med text!) nedan. Det är en gammal härlig 90-talstjejgrupp vid namn Tic Tac Toe, som blev kända bland annat för sin hårda attityd. Låten handlar om en fransktalande flirt, varför det ironiska uttalet av ich liebe dich som isch liebe disch förekommer. Så ska det alltså inte låta när ni övar.
Donnerstag, 12. Februar 2009
Abonnieren
Kommentare zum Post (Atom)
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen