ein zureichender grund

God förmiddag, god förmiddag. Nu är det septembersol utanför fönstret och alldeles nyss när jag bar ned soporna kunde jag känna den omisskänneliga, underbart vemodiga lukten av kol i luften. Det betyder att det inte längre är sommar. Några av de grannar som fortfarande har kakelugn som värmekälla eldar alltså redan. Angenämt nog är jag inte längre en av dem, i den här lägenheten slipper jag för första gången undan att vintertid släpa upp hinkar med kol från källaren dag ut och dag in. Romantiken dör efter ett tag, jag lovar. Men jag älskar den här tiden på året. Den svettiga, osäkra, alltid stirriga augusti är borta och jag kan springa omkring i en tunt stickad tröja om dagarna och äta äpplen från träden istället. Eller, ja. Om ni förstår. Teoretiskt skulle jag kunna cykla genom stan och stanna till där jag får lust, köpa mig en pappersmuggkaffe och sitta i en slänt och titta på Spree. Eller handla nya höstiga kläder i höstiga färger, låtsas att allt börjar om på nytt, nya tag, i oktober kommer jag att pulsa genom höstlöv i alléer och på kyrkogårdar, dricka dyrt rödvin, äta pumpa-soppa, allt kommer att ordna sig till det bästa. Visst är det så, Leibniz? Nä, men alltså... För ögonblicket kan jag inte göra något av ovanstående eftersom jag jobbar heltid med att översätta en viss produkt för en och samma firma. Om tre månader när frilanskontraktet går ut kan jag berätta vad det är för en produkt jag håller på med, det är faktiskt ganska lustigt. Bortsett ifrån att det äter all min tid. Tanken är att jag ska kunna leva en, två månader på det jag tjänar just nu, så att jag i vinter ska kunna översätta en viss bok, som jag inte heller kan berätta om. (Förlåt hemlighetsmakeriet, det är tyvärr nödvändigt!) I den här snurriga augustivevan har jag nämligen också blivit antagen till ett litterärt översättarseminarium, det enda i sitt slag i Sverige, tror jag, tämligen exklusivt, och detta innebär dels att jag är glad att RyanAir flyger så billigt till Stockholm och dels att jag behöver en massa tid att ägna åt det litterära översätteriet. Det är en förfärligt tidskrävande process, jag vet inte om ni vet det. Jag visste det iallafall inte förrän jag började försöka mig på saken. Men jag vill, jag vill, jag vill. Så det ska väl gå. I den bästa av världar.