geht nicht, geht doch, geht nicht, geht doch

Long time, inget skrivet. Börjar tröttna på mig själv. Börjar tröttna på det eländiga jobbet som suger i sig all min tid. Har för länge sedan tröttnat på att jag aldrig kan vara spontan och bara... fixa allt med vänsterhanden medan den högra bloggar, fotar, skriver, dricker kaffe på café, går till frisören, träffar vänner, ser till att det finns mat att äta hemma, lär sig viktiga saker, kommer ihåg födelsedagar, ringer till mamma, badar skumbad med praliner och en vettig kriminalroman, fixar räkningar och städar. Men, eh...alltså. Jag är inte bra på att organisera mitt liv och samtidigt... bara vara, som det heter. Skulle vilja vara det. Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur man gör för att inte falla in i det här andra som jag är duktig på - nödsituation! bita ihop och härda ut! inte tänka, bara fungera.

Vore kul med en jämn, mild lunk, det är underskattat. Förresten är jag lite trött även på den här bloggen som inte alls är det fyrverkeri av mina spontanaste intellektuella frukter och andras fina bilder som jag hade tänkt. För att inte tala om Berlin. Det är knappt jag vill skriva ordet. Alltså, inte staden i sig utan snarare detta "jag bor i Berlin bla bla bla". Usch, jag äcklas lite faktiskt. Vet inte om det är motiverat. Jag kanske ska låtsas att jag bor i Brno från och med nu.