Såhär stiligt blommade min Portulaca grandiflora för två veckor sedan, och den ser lika fin ut än. Maken till slitsamt blomster får man nog leta efter, den har blommat konstant under hela sommaren. Men tyvärr har jag inte längre tid att sitta och beundra den om dagarna, jag arbetar i ett förryckt tempo för ögonblicket.
När ett stilla hopp om att det ska lugna ned sig snart, så att jag kan återgå till den sakta mak som är... mitt signum? mitt livsvatten? mitt inre biologiska ur? Iallafall har jag slopat gallerijobbet nu, vilket känns extremt konstigt. Jag har tillbringat tusen år på det där stället, har sett konstnärer komma och gå. And what not. Men nu är det slut på det alltså. Märklig känsla. Är det på riktigt? Och vad ska hända sedan?
Hmm. Innebär det att du omlokaliserar dig till Hamburg istället?
AntwortenLöschenMen jag antar i alla fall att det är gratulera dig till att du lämnar gallerijobbet, för något annat? Hoppas i alla fall det lugnar ner sig snart för dig och saker stabiliserar sig.
Jag blir lite förlamad av för många bollar i luften personligen, så jag uppskattar just den där sakta maken rätt rejält själv också.
Hm, Hamburg känns långt borta just nu. Var där i förra veckan "för att hälsa på firman", och nu tänker jag... eher nicht. Fast Hamburg är en fin stad, det är bara... inte riktigt där jag borde vara, inbillar jag mig. Jag har nämligen ytterligare ett projekt på gång som jag inte tror är förenligt med en heltidstjänst i Hamburg. Uh. Hoppas jag gör rätt.
AntwortenLöschen