jag utdunstar allt mitt salt

Uh, pust, stånk och stön! Det är dödligt varmt här! Imorgon ska det bli årets varmaste dag om de talar sant på lokalradion. Jag har hängt upp lakan för de fönster där jag inte har gardiner så att jag ska slippa tas av daga av den här hettan, men jag bländas ändå genom linnet. Helt klart borde jag flytta min arbetsplats längre in i rummet. Fast... det känns som att jag drar runt på mitt skrivbord och alla satans kablar ungefär en gång i månaden, det kan inte vara ett sunt beteende. Aldrig blir jag nöjd.

Som ni märker är det alltså inga höst-vibes här. Det är inte heller så att jag längtar efter hösten, men eventuellt kommer jag att få mycket att göra under de närmsta dagarna och en värmebölja kommer inte att tjäna min koncentrationsförmåga i någon vidare utsträckning, det är bara att inse. Aldrig blir jag nöjd! Vad är det jag vill ha? Små, svartögda tjänare som fläktar mig med palmblad kanske? Ja tack, fast de måste inte vara svartögda. Det går bra med vad som. Jag har själv den ögonfärg som brukar avses med “svartögd“, nämligen mörkbrun, eftersom, guess what, ingen människa har svarta ögon. Vad var det jag ville ha sagt med detta? Har glömt. Hettan gör mig glömsk och slö.

Minns inte hur länge det var varmt förra året, men jag kommer ihåg min tuffa änglatrumpet som blommade ute på balkongen i november. Med fyra trumpeter. Dagen efter kom snön och plantan evakuerades hastigt, men fram tills dess hade det inte ens förekommit någon frostnatt. Änglatrumpeten blommade alltså för att det var en ovanligt cool planta, det är inte riktigt normalt annars. Nu har jag tappat tråden igen.

Måste äta något.