tristess boredom das leben

Hej lilla blogg, förlåt att jag försummar dig. Har haft ont i huvudet, mycket att göra och ett...instabilt, glättigt humör som inte påmint om mig själv. Då kan man naturligtvis inte blogga, det säger ju sig självt. Jag har lyssnat mycket på svensk radio över nätet för att lindra mina tråkiga dagar på galleriet, alltså med syftet att bli underhållen, men istället har jag blivit uppretad över slö grammatik i tal och följaktligen även i tanke, och sådant gör mig alltid så oproportionellt nedstämd. Vet inte, kanske för att jag är uppvuxen i en familj där språket inte var någonting som alla bemästrade på ett självklart medelklassartat vis. Jag tycker att man ska anstränga sig när man pratar med folk om man kan, jag tycker verkligen att det är viktigt, så när man sitter i radio och pratar ska det inte konstant hoppa grodor ur munnen på en, då är man på fel plats. Är det gnälligt att tycka så? Eftersom jag sitter i min egen utomlandsbubbla får jag dessutom för mig att allt går utför och snart finns det inte en enda människa på Sveriges Radio med språkkänsla kvar, allt är hemskt, min framtid som litterär översättare är PECHSCHWARZ, ingen mening att hoppas på bättre tider, snart är alla kulturella analfabeter, förresten lärde jag mig av en ansedd sommarpratare att Thomas Mann har skrivit Den unge Werthers lidanden.

Right on, framtiden.