es dünkt uns nicht unnötig

Sitter och tuggar Daimkolor för glatta livet, jag har ingen motståndskraft alls om man viftar lite med en Daimbit. Om det inte är Daimkulor i och för sig, sådana här pyttesmå kulor i en ful förpackning som kan stå upp av sig självt, det kan jag motstå väl, jag gillar inte tanken på att behöva HÄLLA i mig kulorna, och hur sjutton ska man annars äta dem? Med pincett? Som vanligt irrar mina tankar i uttröttande, dammiga vindlingar i pervers hastighet, jag tänker: 1. När jag kom till Tyskland för tio år sedan kunde man inte köpa Daim i affärerna, men det kan man nu, det har man kunnat i flera år. 2. När jag var i Sverige senast fanns det good ole Daim överallt, ofta i good ole dubbelpack, men jag såg inte till formatet kolor/karamell, alltså det som jag äter just nu, en mjuk påse med portionsinslagna bitar Daim. Säljs de bara här kanske? 3. Jag minns när Daim hette Dajm, jag minns till och med att jag funderade över om detta namnbyte skulle vara inledningen på en internationell lansering. 4. Varför är det inte njutbart med små bitar av Daim i annan choklad, som i Marabou eller i Milka, som man försöker med nu? Varför går jag ändå på det och tänker att jo, men det är ju ändå Daim i, lite gott måste det vara. Varför gillar jag inte heller glass med Daim i om det nu är så att jag aldrig kan motstå Daim? Är det i sjäva verket så att jag endast gillar en enda sorts Daim och inte Daim an sich? Hur veta? Hur orka?

Jag ska nu återgå till att läsa en god bok istället. Det är hett som i helvetet på balkongen så jag sitter bakom fördragna gardiner just bakom den plats där jag skulle ha suttit om jag hade suttit på balkongen. Låter det invecklat? Det är bara för att svenskan slopat konjunktiven, då blir det såhär. Iallafall ska jag läsa och lära mig litet om Pomona Britannica, jag har hittat en billig-utgåva från Taschen med alla fina fruktbilder. Det känns lite som att sitta och bläddra i något milt pornografiskt verk, det är helt perfekt en lördagseftermiddag framåt sensommaren med andra ord. Tydligen kan den som är hågad rentav köpa några Brookshaw-original för en rimlig penning, kolla. Åh! Tänk att ha det på väggen hemma... Då skulle jag aldrig mer slösa tid på Daimfunderingar, då skulle jag sitta hemma och bara titta hela dan.