Mittwoch, 17. Juni 2009

att släcka törsten

Ikväll ska jag ta nattbussen norrut, hem till södra Sverige. Kommer det att ränna runt arga Humanister i ohumanistisk anda på gator och torg där? Måste jag beväpna mig med Kant och Kierkegaard för att få en lugn stund? Och kommer det att regna? Ska jag dra med de höga gummistövlarna med klack som påminner om SS-officer-ridstövlar, är det nån som kommer att märka hur snygga de är om jag går runt med dem i skogen? Nä, inte troligt. But I'm doing it for me! Jag gillar att släpa tungt bagage. Denna gång har jag även med stiliga krukfötter i keramik (och sten!) till min mamma. (Om det heter krukfötter...? Jag menar stora klossar som man ställer blomkrukor på så att överflödsvatten kan rinna bort. Om detta inte heter krukfötter, vad heter det då?) Men åtminstone blir jag av med dessa eftersom det är en gåva, och jag planerar att ha väskan full med antikvariatsfynd när jag reser tillbaka. Eller, antikvariatsfynd låter väl optimistiskt, det finns inget antikvariat där jag kommer ifrån. Inget riktigt. Däremot finns oproportionellt många Röda Korset/hjälp till f.d. narkomaner/blandad-lump-handlar där brukar jag kunna göra slumpartade upptäckter. Jag ser fram emot detta mycket, betänk att jag ju året om har svårt att få tag i svenska böcker, det är kanske inte så konstigt då att jag upplever ett mentalt glädjefyrverkeri när jag stiger in i en loppisartad miljö och ser ryggrad efter ryggrad med böcker och vet att de alla är på svenska. Die schönste Sprache der Welt! Nä, inte precis, men mitt modersmål, så klagomål avvisas. Kanske hittar jag rentav 1979 års svenska utgåva av den tyska barnboken som jag inte har lust att tjata om igen, det vore tufft. Överhuvudtaget borde jag leta mer efter verk som har översatts till svenska och inte bara efter svenska verk, jag måste försöka komma ihåg detta.

Nu ska jag packa och hinna med ett sjukbesök hos en mandel-insjuknad alt. endast förkyld, som är i behov av en bananer och Apfelschorle. Ska jag berätta vad Apfelschorle är? Det är världens bästa dryck, jag kan för mitt liv inte begripa varför vi inte har detta i Sverige. Varenda svensk som jag under ungefär tio års tid har bjudit på Apfelschorle har slagit kullerbyttor av förtjusning! Drycken består av en del äpplejuice och en del kolsyrat vatten, it's as simple as that. Men åh, das tollste Getränk der Welt! (Man gör schorle även på vin, samma tillvägagångssätt, en del rött eller vitt efter behag, och en del kolsyrat vatten. En klar fördel är att man kan dricka många fler glas om sommareftermiddagarna än om man skulle dricka vin rakt upp och ner. Njutningen förlängas!)

När jag kommer tillbaka blir det Heartfield för hela slanten, jag lovar. Jag ♥ honom, och han är aktuell med utställning just nu.

2 Kommentare:

  1. Njae, ilskna humanister behöver man inte oroa sig för innan man går ut på stan, men du kan ju göra ett test som tycks gå ut på att alla relativt sansade attityder är ateistiska och... gaaah, det är en så himla låg nivå på den där diskussionen så jag blir trött. Vi lever ju redan i ett av världens mest sekulariserade länder, kan inte alla bara slappna av lite?

    Någon särskild anledning till att du intresserar dig för verk översatta till svenska? Är det yrkesmässigt intresse i egenskap av översättare?

    AntwortenLöschen
  2. Håller med, nivån på det där är så låg att man knappt har ork att kommentera saken, iallafall inte jag. Fast man kanske borde, även om det känns som att diskutera Shakespeare med människor som inte tycker om att läsa. Lite synd är det ju också att liksom utgå ifrån att folk inte fattar bättre utan bara ska köpa det där icke-argumentet, som för övrigt är felaktigt, om att det nog inte finns någon Gud.

    Alltså, när man ska dra in sannolikheten i spelet bör man vara intellektuellt ärlig, tycker jag, och sannolikheten för att "Gud finns" är lika stor som för "Gud finns inte", dvs. sannolikheten som begrepp är inte mycket till hjälp här. Det finns ju andra redskap att använda om man vill ifrågasätta Guds existens, varav ett av de starkaste, i mitt tycke, återfinns i t ex Dostojevskijs Bröderna Karamasow, där brodern Ivan argumenterar att den ende Gud som kan finnas när den här smärtfyllda världen ser ut som den gör, inte kan vara en Gud värd namnet, alltså finns Gud inte. Överhuvudtaget är det extremt slarvigt att använda sig av begreppet Gud som om det vore en definition i sig, if you ask me.

    Usch, förlåt, nu hamnade jag i en lång harang här, det var inte meningen. Jag har precis kommit tillbaka från Sverige och borde kanske äta etc. först, men jag greps av stundens hetta när jag såg att jag hade en kommentar!

    Apropå översätteriet, jo, jag tror att det är värt att läsa svenska översättningar för att se vad det svenska språket förmår. Jag undrar ofta om någon mening jag översätter "känns" svensk eller om det eventuellt slinker med för mycket tyskt, så när jag läser översatta verk (till svenska alltså) övar jag min egen språkliga elasticitet...eller nåt sånt. Jag blir trygg och glad om jag märker att man visst kan uttrycka saker på svenska som jag tänkt fast blivit osäker på, så att säga.

    AntwortenLöschen