Mittwoch, 3. Juni 2009

damals schien die sonne, weisst du noch?

Det regnar, det är kallt. Min kamera är fortfarande trasig. Jag dricker Weissweinschorle och tittar på bilder som är tagna i april, under den kortlivade värmeböljan som rådde då. Mitt grannhus, det har en vacker men sliten fassad. Eller... det är egentligen en underdrift, fassaden är berusande, häpnadsväckande stilistiskt fulländad. Och samtidigt är det ett mycket enkelt hyreshus i Neukölln. Det är så det är. Jag tycker inte att det är ok att förfasa sig över hur balkongerna ser ut eller hur den bristfälliga renoveringen i form av isoleringsfönster ter sig. Jag är så lätt att få på fall när man lockar mig med något vackert, men nu är det såhär det är och om detta är priset för att mina grannar ska vara av blandat slag så är det acceptabelt. Det är inte smärtfritt, men det är vad det kostar för närvarande. Jag kan leva med det. Men visst önskar jag att husets invånare skulle kunna se vad jag ser, självklart. Priset för att uppnå detta är dock långt högre, det stavas utbildning, pengar och framtidsperspektiv.

(Det var inte riktigt meningen att låta så... politisk i det här inlägget, jag är inte ens säker på att det är fullt ut befogat. Mest vill jag helt enkelt visa bilderna på mitt fina grannhus.)

Grannhuset:











(Mitt hus är det mer ospektakulära, diskret gråbruna till höger, här nedan. Man kan ju inte få allt, som bekant.)

Kommentare:

  1. Wow, vilken fantastiskt vacker byggnad.
    Ser ut som en enda stor inramning till en Rilke-dikt tycker jag.

    AntwortenLöschen
  2. Ja, visst är det fint? Rilke är väldigt träffande.

    Lite märkligt är att jag bodde i huset brevid i drygt ett år innan jag lade märke till hur grannfassaden faktiskt ser ut. Men husen är relativt höga i och för sig, och om man ständigt går alldeles utmed huset ser man ju bara portingångarna i princip.

    Jag tycker förresten så mycket om att det finns undersköna byggnader i Berlin som är... tillgängliga för proletariatet, om uttrycket må tillåtas. Alltså, i sig är det naturligtvis inte eftersträvansvärt att byggnader står och förfaller, men om motsatsen innebär att husen blir slutna för alla utom folk med pengar nog att köpa sig smak, då är det möjligen ännu ledsammare. På ett sterilt sätt.

    AntwortenLöschen
  3. Nu kom jag på att det ju är en svensk utgåva av Rilkes dikter som har en liknande figur på omslaget som jag förmodligen associerade till.

    Jag har tyvärr inte varit så mycket i Berlin eller Tyskland överhuvudtaget som jag skulle önska, men det är ganska mycket mitt intryck. Att det där historiska, anrika och vackra inte alls är lika inhägnat och förvisat till en (relativt stagnerad) stadsdel, utan mer utspritt och insprängt i den moderna vardagen.
    Delvis antar jag att det handlar om splittringen och den påföljande återföreningen? Att mycket i Östberlin blev billigt och bohemiskt efter murfallet?

    Men kanske också att Berlin helt enkelt är en så mycket större stad än Stockholm (exempelvis), och har råd att röra sig med flera olika centrum och levande stadsdelar. Vi är ju inte riktigt där än, även om vissa förorter börjar bli lite mer av lokala centrum med eget kulturutbud och lokalliv.

    Det är i alla fall ett väldigt sympatiskt drag hos Berlin tycker jag.

    AntwortenLöschen
  4. Jo, framför allt handlar det väl om att Berlin har varit en oälskad och endast symboliskt viktig stad under så många decennier. Neukölln ligger i f.d. Västberlin, har en väldigt hög andel socialbidragstagare, arbetslösa och migranter, framför allt arabisktalande. Hyrorna är alltså låga och hyresvärdarna är inte de mest engagerade eftersom det finns så lite pengar att hämta. I de centrala delarna av f.d. Östberlin finns det långt fler färdigrenoverade ställen (särskilt i t. ex. Prenzlauer Berg) där många vill bo, men dessa hus har rustats upp först under tiden efter murens fall. På det hela taget har Berlin extremt mycket plats, är ju liksom en...utrdragen stad... eller har varit länge, vilket gör att det här med centrum vs. förort inte varit särskilt aktuellt. Tänk bara hur mycket “ny“ plats som uppstod när muren revs, utrymme som varit gränsområde och ingenmansland! Right in da middle.

    Vad det gäller det här med historiska, det är min gissning att man både i Västberlin och i Östberlin gladeligen skulle ha rivit mer hus och byggt dit mer moderna grejer om det hade funnits pengar till detta, precis som man gjorde i Stockholm. På så vis är det tur att Berlin inte direkt var någon guldgruva!

    AntwortenLöschen