à partir de cologne

Hej, jag har inte slutat blogga, jag har bara varit i Köln under hela pingsthelgen. Fruktansvärt långtråkigt var det. Och som avslutning på det hela tilbringade jag nästan hela gårdagen på autobahn i bilkö. (Det är alltså tämligen långt mellan Köln och Berlin, info för den som är lika obevandrad som jag i geografi.) Bortsett ifrån det oundvikliga i att fastna i en bilkö om det är helg så älskar jag att susa fram på autobahn. Det är lite märkligt, jag har själv inget körkort och åker väldigt sällan bil, men när jag ska transporteras längre sträckor kryper det fram en racerpersonlighet ur mitt inre.Det måste vara någon nerv som kittlas extra av tanken på hur otypiskt detta är för min organism, jag avskyr nämligen onödiga risker (eller... jag tycker att de är intellektuellt oförsvarbara och förargas av sådant, jag åker alltså aldrig berg&dalbana och hellre skulle jag faktiskt tömma en giftbägare än att kasta mig ut från en hög byggnad med ett gummiband om midjan), men när det gäller att åka fort på autobahn; I’m in. Naturligtvis inte sinnessjukt fort, det finns en del galningar som gillar att utsätta andra för sin dödslängtan, men ganska fort. Det finns något nästan estetiskt tillfredsställande i hur bilarna växlar fil efter tempo, en slags symmetri, ett flöde som är beroende av de andra bilförarnas aktiva medverkan och skicklighet. Jag gillar detta. Särskilt som det tog ganska många år innan jag begrep att det är så man kör på autobahn, medan jag ännu endast färdats med svenskar var detta inte uppenbart, gruskornet i maskineriet osv. Åh, och så lite äldre, elektronisk musik från bilradion och hundratals vindkraftverk att titta på genom fönsterrutan, det blir en fin bilfärd då, jag lovar.