Donnerstag, 25. Juni 2009

inverkar menligt på mitt själsliga lugn

Jaha, nu är jag här igen. Samma utsikt från fönstret och det regnar igen. Nu låter jag visst melankolisk fast så inte är fallet, jag är istället uppjagad och och tjurig, jag har mycket att organisera för ögonblicket och sådant sliter alltid enormt på mina nerver, jag blir tokig, trött och irriterad. Naturligtvis helt olik mitt annars charmfulla jag.

Några intryck från Sverigeresan innan jag glömmer: Folk är snyggt polerade men ohövliga, på gränsen till det outhärdliga. Vet inte hur många betydligt äldre och längre män som bufflade mig i sidan på Malmö station, jag tumlade hitan och ditan och kände mig som någons åldriga faster, ville bara ropa med indignerad stämma vet hut! och vadfalls! och wo haben Sie denn Ihre Manieren gelernt!, men jag gjorde det inte, ty jag å min sida gör inte en fluga förnär utan att först be flugan om ursäkt.

Vidare, nu vet jag vad bag in box är! Jag har stött på uttrycket på bloggar här och var, men inte vetat, inte fattat, trott att det varit något i stil med en låda med alla komponenter för att brygga eget vin, (kanske jag faktiskt är någons åldriga faster!), men på midsommarafton uppenbarades konceptet för mig och en svåger förklarade beredvilligt vad det var jag såg. Sedan föll jag i uppriven gråt och förbannade den mylla ur vilken jag grott, låt mig få säga detta: Det är ett påhitt under all mänsklig värdighet. Sedan har jag inget att tillägga. Jo förresten, hur kan man frivilligt och gladeligen rata glasflaskor för en plastpåse? Jag fattar att det är billigare, men för tusan, jag fattar det ändå inte.

Vad det gäller mina litterära fynd så blev de sparsamma, det var stängt på många ställen av olika midsommarrelaterade anledningar mest hela tiden, men jag fick fatt i Dan Anderssons De Tre Hemlösa för en enkrona. Fint!

Dan Andersson, Dan Andersson. När jag var liten sjöng min pappa hans Jungman Jansson för mig när jag skulle sova, den sitter i ryggmärgen på mig. (Det var en av alla visor som min far lärt sig på sjön och snickrat om till vaggvisa. Min pappa är född 1933, jag är hans yngsta barn, ett sladdbarn, och den enda som är lika sentimentalt lagd som han.) Jag vet inte vad ni tycker, men jag ÄLSKAR Jungman Jansson.

Känner att jag har skapat ett prima tillfälle för att klistra in dikten. Varsågoda, Dan Andersson, anno 1917:

Hej å hå, Jungman Jansson, redan friskar morgonvinden,
sista natten rullat undan och Constantia ska gå.
Har du gråtit med din Stina, har du kysst din mor på kinden,
har du druckit ur ditt brännvin, så sjung hej å hå!
Hej å hå, Jungman Jansson är du rädd din lilla snärta
ska bedraga däj, bedraga däj och för en annan slå?
Och som morgonstjärnor blinka, säj, så bultar väl ditt hjärta,
vänd din näsa rätt mot stormen och sjung hej å hå!
Hej å hå, Jungman Jansson, kanske ödeslotten faller,
ej bland kvinnfolk, men bland hajarna i Söderhaven blå?
Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller -
han är hårdhänt, med hederlig, så sjung hej å hå!
Kanske sitter du som gammal på en farm i Alabama,
medan åren siktas långsamt över tinningarna grå.
Kanske glömmer du din Stina för en sup i Yokohama -
det är slarvigt, men mänskligt, så sjung hej å hå!

Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller
, ååååh. Det är slarvigt, men mänskligt, ååååh. Jag smälter var gång.

Kommentare:

  1. Äh vaddå, det inte som att tyskarna inte knuffar en precis. Dessutom gör de det ofta med FLIT, om de vill påpeka att man går lite för nära cykelbanan till exempel. En bestämd fösning.
    Och man dricker inte ur påsen, man dricker ur glas som civiliserat folk.

    AntwortenLöschen
  2. Hej Hawk and Weasel!

    Jag är inte särskilt förtjust i generaliseringar av slaget "tyskar eller "svenskar", (trying hard to stay that way!), men faktum är att jag aldrig har fått en knuff av en tysk businessman medan jag däremot har inhyst flertalet av svenska män i kostym. I detta (hos dessa alltså) ser jag nog en ...kulturell? skillnad. Däremot tycker jag att det där med bestämda fösningar är ganska på pricken, just i något slags uppfostringssyfte, om folk inte håller sig inom eller utom en viss linje, då dyker det ofta upp någon energisk tysk med utpräglad anarki-skräck.

    Angående bag in box kan jag nog aldrig ändra inställning; ett djävulens påfund! Inte ens kristallglas skulle kunna få mig på andra tankar.

    AntwortenLöschen
  3. Hej, jaha. Vad synd. Jag försöker dela in folk så gott jag kan enligt principen "alla tyskar", "alla svenskar", "alla amerikaner", och så vidare. Jag tycker det är praktiskt, speciellt när man bor i en internationell stad och inte vet vad man kan förvänta sig av folk.
    Och Nej, bag in box fanns ju inte 1917, jag förstår tveksamheten.
    hej

    AntwortenLöschen