hemmungen und müdigkeit

Är märkligt trött, liksom utmattad men utan större anledning. Allt tröttat ut mig. Allt skumt folk bloggar om som jag läser (varför, varför kan jag inte låta bli?), allt slitsamt i vardagen (alla som inte behöver betala över 200 euro i månaden utöver skatten för att vara sjukförsäkrade, gläd er åt detta fina!), alla virriga uppdragsgivare som lovar guld och gröna skogar och sedan inte hör av sig på veckor, alla kulturella begivenheter och vernissage som jag inte förmår bevista i den utsträckning jag skulle önska eftersom jag är okoordinerad och slö alternativt gammal och tråkig, det tjuriga vädret som svankar mellan sommar och vinter inom loppet av några timmar (leaving me antingen halvt ihjälfrusen eller svettig), min egen förmåga att leva ut en form av debil störning när det gäller hushållsysslor (jag är inte... vad heter det... effektiv), allt, allt, allt. Jag vill helst ta en sovpaus varannan timme och vila upp mig ifrån att vara vaken.

Annars allt bra. Jag var ju nere i tunnlarna på Botanisches Museum, nere i deras supersäkra arkiv med optimala förutsättningar för åldriga herbarium (herbarier? herbariesamlingar? ändelse med plural –a kan väl ändå inte vara aktuellt? åååh, tröttsamt!) och det var mycket spännande och fint. Såklart. Förlåt för att jag är så omedelsam, det är bara för att jag är så in i märgen...just det: trött. Egentligen ett helt meningslöst inlägg detta alltså, men jag måste öva på att inte stylta till varenda inlägg, jag begriper inte varför jag uppdaterar så sällan, i princip skulle jag kunna skriva flera gånger om dagen. Ich bin gehemmt. Jag tänker hela tiden att jag ska skriva sprudlande, positiva inlägg med Berlin-anknytning, bara pow! och wow!, men tydligen är det svårt när man är lite dystert och allvarligt lagd. Naturen skiner igenom.