freitag ganz normal

Jag har förätit mig på choklad med mintfyllning. Jag har haft sönder min kamera utan egen förskyllan (det var pakethållaren på cykeln som utövade ett skadligt tryck på väskan i vilken kameran befann sig!) Jag har översatt färdigt två litterära texter och skickat iväg dem för bedömning. Jag har lagat mat (det är nästan det tråkigaste jag vet, jag fantiserar dagligen om att en gourmetkrog ska flyttta in i mitt hus istället för den där sunkiga juice&glassbaren som finns där nu. Då kunde jag få sitta där om eftermiddagarna och dricka en fin Riesling på krita hur mycket jag ville, och sedan bli beskärd en förträfflig liten överraskning i matväg av den mycket vänlige men något distanserade servitören som är en ögonfröjd i lika hög utsträckning som maten han serverar.) Jag har bekämpat bladlöss på balkongen och retat upp mig på att indiankrassens rykte tala sant - de bjuda gärna boning åt otäcka kryp om de stånda i blåsigt läge. Jag har scrollat lite bloggar och undrat över hur jag lärde mig stava en gång i tiden och vad som kan ha förändrats i skolorna sedan dess, en stilla undran; varför rycker det inte till hela i nervsystemet hos en person när denne/denna skriver fotölj? När jag ser det i skrift ser ut att vara målat i neon, det borde kunna få vara så för långt fler människor än tycks vara fallet bland yngre, svensktalande, bloggande personer. Jag tycker att det är djupt sorgligt. Varför ska man inte kunna förvänta sig att någon som åtnjutit en lång och fantastisk skolgång ska kunna stava till ofta förekommande ord? It should be the very least. Vilket hån mot de miljarder av barn som aldrig kommit i närheten av en fysisk skola, vilket lågvattenmärke att så få svenska elever har något alls att göra med andra språk än engelskan att de finner det svårt att slå en tankebro från fauteuil till fåtölj. Vidare har jag varit på Fitnessstudio (ja, det heter så och ja, jag måste gå dit om jag vill hålla ryggen i gott skick, jag har gått dit regelbundet i ett års tid nu och därigenom lyckats fördröja den process som heter KÖPA ERGONOMISK STOL, jag vill verkligen inte ha in ett fult åbäke på hjul i mitt arbetsrum, säg till om de börjar producera höj&sänkbara Thonetkopior, då kan vi kanske ta upp ämnet igen), jag har tvättat en maskin tvätt och gruvat mig inför en arbetsdag på galleriet imorgon. På helgen kommer de flesta och värsta besökarna, dels de som inte vet var de befinner sig och gärna vill ha en utläggning om själva konceptet galleri medan de fnissar och himlar åt konsten i lokalerna, dels de som får ett koleriskt utbrott om de inte omedelbart blir igenkända eftersom de är viktiga gallerister från Köln eller Karlsruhe eller professorer i konsthistoria som har stämt träff med andra lika viktiga personer som dock ännu inte har infunnit sig, och vad kan jag göra åt det? (- Ach so, da können Sie nichts tun? Verstehe, Sie können nichts tun.) Infantil oförskämdhet eller subtila förolämpningar, knivigt val.

Nu: hänga tvätt!