Montag, 18. Januar 2010

svartsynt tunghjärtad trött

Kom nyss hem från flygplatsen efter diverse strapatser, jag har varit på översättarseminarium i helgen, alltid lika påfrestande. Steg upp halv fyra inatt. Nu har jag ont i hela kroppen och även i språkkänslan.

Jag skulle vilja skriva mycket som det inte lämpar sig att offentliggöra här, men jag har alltid ogillat furu och detta kan jag skriva:

Jag hatar furumöbler, jag hatar furumöbler, jag hatar furumöbler, jag hatar furumöbler, jag hatar furumöbler, jag hatar furumöbler. Och nu hatar jag furumöbler mer än jag någonsin tidigare gjort.

4 Kommentare:

  1. Det är så bedrägligt med sociala medier: det är alldeles för lätt att vräka ur sig saker som man bara vill ha ur utan att tänka på att det finns en läsare på andra sidan. Och väldigt frustrerande när man bara vill vräka ur sig något, men inte bör/kan/får.

    Hoppas det blir bättre snart.

    AntwortenLöschen
  2. Håller med dig om att det är extremt frustrerande. Jag är lite paranoid till min läggning också, vilket är det enda som håller mig på mattan i det här fallet. Men man får väl bita ihop och försöka vara subtil, helt enkelt. Synd bara att det är svårt när man längtar efter krafttag i stil med ragnarök!

    Bäst är förstås klassikern: "Jag bidar min tid." Den använder jag nu.

    AntwortenLöschen
  3. Hej, jag sökte på "Kaschemme" och kom till din blogg. Kul, fina stämningar, mycket Berlin. Var i Berlin för två veckor sedan och blickade in i en gränd brevid Hackesche Höfe, förfallet, kulhål, vintrigt, grått, längst in en skylt "Kaschemme". Berlin runt Trettonhelgen var kallt och vitt och vackert. Kaffehusens verkligt goda förutsättning. Lebewohl! Bo

    AntwortenLöschen
  4. Hej Bo! Vad roligt att du hittat hit - herzlich willkommen!!!

    AntwortenLöschen