dagens tema: fladdermus

in der enklave meiner wahl

Det slog mig just, det heter inte kostym när man menar att man klär ut sig, va?

Kostymering, då, går det bra? Nähä, förklädnad, okej. Då vet jag det.

und der blick, der ist vom feinsten, über wolken und die stadt

Hej och ursäkta, jag har varit utslagen mentalt och kroppsligen i en ondskefull förkylning, mitt beprövade avkok på ingerfära har inte gett effekt förrän nu. Jag har inte varit utomhus på en evighet! (Om man bortser från korta vistelser på den tröstlösa balkongen invirad i täcket. Det enda fina med balkongen just nu är Calluna vulgaris, a.k.a. ljungplantor för ungefär 1,50 euro styck.)


I huset mittemot mitt vardagsrum pågår gentrifieringen av Neukölln i rasande takt. Om kvällarna numera sitter det folk med blänkande laptops vid fönstren, som jag kan titta på för nöjes skull. En av dem har samma gröna skrivbordslampa som jag. Jag undrar hur hög sannolikheten är för att någon i huset mittemot just i detta ögonblick också lyssnar på Nagorny Karabach. Jag gissar: Inte alls så liten. Det är en av Einstürzende Neubautens topp10-höstlåtar i mitt tycke, och kanske delar jag denna insikt med många nyinflyttade Neukölln-bor. Es ist zu vermuten.

Snart är det Halloween. Jag vet inte hur det är med er, men jag minns väldigt tydligt en tid när det här med att klä ut sig uteslutande var något som vackra amerikanska ungdomar sysslade med i olika tv-serier. Men visst är det roligt att klä ut sig, jag motsätter mig inte detta. Jag bara undrar vad tusan jag ska ha på mig på lördag. Senaste gången jag var utklädd på Halloween (två år sedan?) var jag en uggla. En jättefin uggla faktiskt, vit och ljusbrun, men tyvärr var det en ganska hemsk kväll som slutade tidigt. Jag kommer ihåg att jag under hela festen brottades med mitt undermedvetna, huruvida jag trodde att jag valt uggla på grund av Historien om O. och hur detta skulle tolkas. Uh, och jag som var en sådan stilla, fin uggla! Jag retar mig på att det inte finns några bildbevis. (Det här är något som följt mig under hela mitt liv, det finns aldrig några foton på mig när jag vill ha dem. Antagligen hänger det samman med att jag har fyra äldre syskon; I just wasn't able to put on that kind of a mindblowing show, then. Vad det finns för förklaring nu vet jag faktiskt inte. Jag har svårt att fastna på bild?) Min standardförklädnad, den pålitliga, tacksamma utstyrsel som troget väntar i min garderob, det är annars INSEKT. Det säger ju sig självt att man inte kan ha samma kostym varje år, men jag firar inte Halloween varje år och jag tror aldrig att jag varit insekt på Halloween förresten. Det här är ju Berlin, och en gång för tusen år sedan var jag på en spontan maskerad, till vilken jag ospontant sytt en insektskostym (glittrande i grönt och svart!) och då föll det sig inte bättre än att jag engagerades till att medverka i ett slags återkommande performance under en längre tid, som insekt. Det låter ju inte klokt när jag skriver det nu, men många av mina vänner och bekanta var konstnärer då, och jag älskade min insektskostym. Men jag kan inte vara insekt nu, för det... var då. Jag måste vara något nytt nu! Livet går som bekant vidare. Jag vill vara ny och spännande på lördag, tack. Kostymen ska även vara möjlig att dansa i och inte oklädsam, förslag mottages tacksamt.

Nu ska jag dricka Glühwein och vila mina ögon. Hej, hej, hej.

var e vargen, var e vargen

Höstkväll, oktober; det regnar. Men jag är på gott humör, jag har ätit pumpa tre dagar i sträck och kan inte sluta. Det är gott, och så enkelt att laga till att jag inte hinner tröttna/förtvivla i köket. Stort plus. Dessutom gillar jag att handla en pumpa sådär i förbifarten när jag passerar en grönsaksaffär och bära hem den nonchalant i handen, som om jag vore en alldeles normal och spontan person, på väg hem för att koka en fantastisk soppa att avnjuta i glada vänners lag.

Förresten, jag har en känsla av att alla bloggande svenskar reser till Berlin för tillfället, kan det stämma? Jag tycker på allvar att detta är fantastiskt! Fram för mer turism, mer svenskar som lär sig tyska, fler svenskar som intresserar sig för (ursäkta om det låter svulstigt) ett gemensamt kulturarv som efter 1945 nästan helt begravdes, fram för mer intresse för ett land som tar kultur på allvar och dessutom kryllar av bildade människor (samband, någon?), heja, heja, heja. Kan det vara så att vinden håller på att vända? Alltså, jag vet inte, men för drygt ett decennium sedan var är du nazist eller? en ganska vanlig hånfull kommentar om man förde någonting tyskrelaterat på tal, det var mycket ”hö hö töntiga tyskar-stämning” om det mesta när det handlade om Tyskland. Det kändes så iallafall. Och om detta håller på att luckras upp nu så är det sannerligen på tiden. Mycket glädjande.

Om jag vore på besök i staden och inte visste var jag skulle bo, då skulle jag bo HÄR. Hotel Fridenau, litteraturhotellet i Berlin. Åh, det måste vara underbart! Bara kolla inredningen. För övrigt är det är i Fridenau- krokarna som Herta Müller sägs bo. Och stadsdelen har ett förnämligt författarregister att visa upp, Tucholsky har bott där, Erich Kästner, Günther Grass också, Uwe Johnson, till och med Rosa Luxemburg. Låter inte det lockande?

mittwoch, du bringst es nicht

Mina fönster är igenimmade för det har blivit så sabla kallt. Jag fryser inomhus trots dubbla strumpbyxor (plus klänning med stor andel ylle och hög krage, sehr 80er...) och ändå har jag startat uppvärmingsproceduren för hösten nu. (Jag har Gasetagenheizung om någon vill veta, jag vet inte vad det heter på svenska, det är inte centralvärme utan... en låda med gasflamma i badrummet... Hm, det lät ju väldigt speciellt och exotiskt, säkert finns det en normal, duglig term för detta, men jag oooooorkar inte ta reda på det just nu. Jag gör inget annat hela dagarna än att ta reda på vad saker egentligen heter på svenska, och just nu har jag rast, give a girl a break, por favor.) Alltså, jag har vridit på lågan, det borde bli vamt snart.

Hösten haglade in sig ordentligt igår. Jag är gräsänka och fördriver dagarna med att äta gröt (jag hatar att laga mat) och jobba, trots att motivationen sjunker stadigt minut för minut. Texterna jag översätter är till stor del... extremt, ofattbart, monstruöst... tråkiga. Men framför allt är de slarviga och pretentiösa. Det livar inte upp höststämingen kan jag ju säga!

Jag leker med tanken på att möblera om, måla ett bord som har väntat på detta i snart ett års tid, dammsuga, tvätta och kanske rama en tavla som står och samlar damm. Men det är bara en lek. I själva verket kommer jag att dricka två eller tre kannor te och sitta stilla framför datorn tills ryggen gråter, sedan får vi se. Kanske en promenad genom ett vindpinat Kreuzberg?

Om jag ändå hade en hund. Allting skulle vara mycket roligare då.

nichts ist härter als hert(h)a

Utmärkt val!

Men enligt Svenska Akademins uppgifter finns endast 8 av 19 titlar översatta till svenska. Franskan, spanskan och engelskan ligger dock ännu sämre till. Hur som helst, fint att tyskt översättarfolk världen över får lite att göra nu. Freut mich!

i tried to laugh about it, cover it all up with lies

Konstigt väder, det är alldeles varmt. Igår var det höstkyla och allmänt destruktiv blåst etc. - jag hänger inte med. Har satt mina vårlökar iallafall, tjugo pärlhyacinther.

Har för övrigt drabbats av nostalgi. Det är inte någonting man kan bota med vin, va? För första gången på över ett år har jag dessutom fått lust att skriva någonting igen. Hänger detta ihop? Jag vet inte. Men sannolikare är att det har att göra med den gångna helgens översättarseminarium; när man översätter litterärt måste man följa originalet i möjligaste mån, och problemen uppstår när den möjligaste månen sviktar. Det gör den mest hela tiden. Och då kan det hända att man blir trött och less, och mer sugen på att härska oinskränkt över bokstäverna. Jag tycker att det låter som en övertygande förklaring.

Sedan retar jag mig på en mängd saker som jag inte kan ta upp här, och detta för i sin tur med sig att jag surnar till över att jag gjort mig besväret med att vara så satans anonym här, när jag ändå inte utnyttjar det. Är jag kanske bara rastlös? Jag känner för att bli tagen med storm av någonting, något viktigt. En aning säger mig att jag svalt en massa struntprat under de senaste månaderna utan att protestera, det hörs ju, jag är en livsfarlig blandning just nu. Bör ej skakas.

Och jag undrar varför så många människor pratar om Joyce Carol Oates som Nobelpriskandidat, varför? Det är väl klart att hon är oemotståndlig eftersom man vet precis vad man får när man läser en av hennes romaner, men är det nog? Är det bara jag som tycker att hon borde stryka hälften redan på manuskriptstadiet och kanske ägna mer tid åt att arbeta om istället för att skriva två nya böcker under samma tid? Ja, det är nog bara jag. Men så gillade jag inte heller Blonde på det sätt som väldigt många andra verkar ha gjort. Alltså, det är klart att jag tycker att det är en bitvis väldigt bra roman, men jag tycker inte att arma Norma Jean hade behövt vara med, jag är övertygad om att det skulle ha kunnat bli ännu bättre utan Marilyn Monroe som förlaga. Möjligen har jag förutfattade meningar om det mesta, men ibland går jag på fest och då har jag två partytrick att dra till med om stämningen kräver det. Jag kan fånga popcorn med munnen och jag kan härma Marilyn Monroe. För det senare krävs endast att man pratar andfått och gör vissa gester med händerna. Det är förvånansvärt enkelt, om man någon gång sett Some like it hot eller vilken film som helst med henne vet man vad man måste göra för att alla ska nicka igenkännande. Och jag tycker att Blonde kändes så till stor del. Det där tonfallet, som om det skulle räcka med att imitera andfåddheten för att verka autentisk.


Too cool for Oates.

Äh, jag är gammal och sur. Jag vill bara dricka rödvin och kura under en filt med Imperiet eller nåt på hög volym. (Jag har aldrig lyssnat på Imperiet förut, är det hösten som kräver sin tribut, är det normalt?) Sitta klädsamt stilla i en för stor, stickad tröja och ingenting mer, hålla i glaset med båda händerna. Medan min unge, vildögda älskare rullar cigaretter och läser högt ur morgontidningen.