Under internets frånvaro har jag hunnit med att gå på 60-årskalas i Köln på min egen födelsedag (ej mitt eget födelsedagskalas, jag är hälften så gammal, vänligen notera), besöka en utställning om tjeckiskt fotografi under 1900-talet i Bonn samt vegetera inne i min lägenhet i södra Berlin och torka ut på galleri i centralaste Berlin. Jag funderar allvarligt på att fundera på att flytta. Inte för att jag vill, men för att det inte finns några anständiga jobb i den här stan. Jag försörjer mig på ett uselt betalt gallerijobb och strödda översättningsuppdrag, vilka dock har börjat sina i finanskrisens bakvatten. Visst är Berlin himmelriket för alla kreativt sneglande personer, men av samma anledning går det inte heller att få tag på ett vettig betalt arbete och det är ta mig tusan inte främjande vare sig för kreativiteten eller det allmänna välbefinnandet. (Alltså... min kreativitet och mitt välbefinnande... På det hela taget är det väl bästa myllan för konst och uppfinningsrikedom, I guess.) Jaja. Sommaren har inte för övrigt riktigt kommit igång utan står och hackar, det är monsunregn och högsommarhett om vartannat. En smal men fin nyhet: Portulaca grandiflora på min balkong har äntligen börjat blomma. Skåda härligheten sprungen ur en fröpåse:
Som sagt, jag besökte en utställning på det här stället, nämligen den här, och jag blev mäkta imponerad. Jag visste till exempel inte att Mucha använde sig av fotografi-förlagor för sina bilder, men tydligen, eller - åtminstone såg jag två, tre olika foton som Mucha tagit själv och målat efter. Holy banoly. Jag blev lika överraskad som när jag i våras i München fick veta att Stuck använt sig av foton för att måla vissa kroppsliga vinklingar. I början av fotoutställningen var Klimt och Schiele båda avbildade av en tidig porträttfotograf, Klimt såg ut som en björn för han poserade i något kostymaktigt och hade skägg medan Schiele såg ut som en av sina egna teckningar, lite sned och vind men tilltalande. Utställningen var extremt utförlig, 1900-talets tre första decennier var särskilt väl representerade, även collage och fotomontage gavs plats, och i denna veva – vem råka jag om inte John Heartfield? Han flydde till Prag 1933 och var där fortsatt verksam, varför han fick vara med på ett hörn här. Ständigt lika aktuell. Jag ska se om jag kan ordna med några Heartfield-montage att visa i dagarna, jag är mycket förtjust i dem. Och som sagt, den som är i Berlin just nu, den må begiva sig till Berlinische Galerie för att titta på verken i original, Heartfield-utställningen där pågår till 31 augusti. (Adressen är Alte Jakobsstrasse 124-128, det är inte långt från Moritzplatz, man kan ta bussen M29, skynda, skynda, det är värt det.)
Nu ska jag bege mig hemåt och vattna mina egna plantor, kanske även min strupe. Förhoppningsvis har jag snart das Internet igen, jag är trött på att känna mig avskuren från allt.
Hejdå säger också två snygga damer med mer än ett halvt århundrande emellan sig:
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen