das auge sagt: ja!

Hej och god förmiddag! Det kliar i mitt vänstra öga. Jag har nyss torkat av ett bord med en disktrasa och bara tanken på att några läbbiga bakterier skall ha krupit över in i min ögonvrå via Via Handryggen gör mig obehaglig till mods. Jo, jag tvättar händerna ganska ofta, men hur ska man veta att inte någon otäcking slinker med iallafall? Det kan man naturligtvis inte veta, och sedan när det börjar klia i ögat kan man inte sluta tänka på den fuktiga, mjuka, motbjudande, slippriga trasan, fy farao! Dessutom är det i mitt goda öga det kliar, inte bra. Jag har nämligen ett öga med falksyn och ett öga med närmast mullvadsliknande kapacitet. Egentligen skulle jag förstås ha en monokel och gå runt och snegla ilsket på världen genom denna, varför har jag inte redan ordnat med detta? Det känns som en accessoar som skulle passa min personlighet utmärkt.

I övrigt har jag dåligt samvete för att jag tipsar alltför halvhjärtat om berlinska aktiviteter. Därför vill jag utropa: Retrospektiv med Pierre et Gilles på C/O, heja! Det är estetik pur och nakna, välbyggda karlar, om man inte visste bättre skulle det nästan kännas lite... ideologiskt, eller hur? Galleriet C/O ligger i gamla Postfuhramt, stor imposant byggnad, Oranienburger Str. korsningen Tucholskystr., nära synagogan, U6 till Oranienburger Tor är ett bra val. Alltså, vem avgudar inte Pierre et Gilles egentligen, hur skulle man vara skapt för att inte göra det? Kanske krävs en särskilt känslig eller okänslig blick för det, jag vet inte. Jag tycker bara att det mesta de gjort är downright oemotståndligt. Utställningen pågår till den 4 oktober.


- Jo, jag undrar... Ger jag också associationer?
- Mmmm. Förlåt, vad sa du?

hans öga över mig

För bövelen, jag är tillbaka! I min egen lägenhet! Har slitit som ett djur hela förmiddagen för att få igång alla kablar och kopplingar hit och dit, och nu funkar internet om än inte telefonen. Men vem behöver telefon när man kan sitta och läsa bloggar istället? Och vad ser jag; jag har missat diskussion om nazist-konst, aargh, just my luck! Men jag har inget att tillfoga som inte Therese eller Ann&Johan redan har formulerat, förutom kanske att det ÄCKLAR MIG SÅ när folk som har suttit trygga i generationer slänger sig med begreppet "nazistiskt" som om det inte vägde någonting, och som om bruk av detta adjektiv inte förpliktigade till alldeles särskild eftertanke.

Nu måste jag ut i solen och äta en glass, jag är helt slut. Hej, hej, hej.

P.S. Ögat dök upp för några veckor sedan på en fassad väldigt högt upp. Jag ser det från mitt vardagsrumsfönster och undrar så hur de lyckades få dit det. De måste ha riskerat liv och lem.

da da da

God eftermiddag, det hänger åska i luften. Det känns som att detta är sommaren när ett oväder dundrar in över stan ungefär varannan dag. Skumt. Men ganska trevligt eftersom man då kan sitta inomhus och låtsas att det är höst, och när man börjar tröttna på te och ryska romaner har det hunnit torka upp utomhus och så kan man istället njuta av tropiskt väder på sin balkong där solen ligger på och tomaterna mognar i väldoftande, tunga klasar, i händerna kanske en historia som utspelar sig under kolonialismen; svetttpärlor och solparasoll, tunna spetsar, giftiga paddor, färgsprakande papegojor och tama, fräcka apor, stärkta kragar mitt i djungeln, kanske det är D.H. Lawrence eller Joseph Conrad eller Duras eller kanske något nytt och helt harmlöst som får en att glömma lidandet som denna tid dryper av, jag föredrar nog the real thing ändå, jag läser så gärna mellan raderna.

Förresten har jag gått och fått en pytteliten, jättefin nyhet som väl inte betyder så mycket nu, men som förmodligen kommer att innebära att jag får debutera som skönlitterär översättare någon gång i detta livet. Hurra!

John Heartfield, var det ja. Jag har tyvärr ingen koll på hur pass närvarande han är i svenska medvetanden, om det är någon som känner sig förolämpad så ursäkta så mycket, jag vill bara göra lite reklam för honom. (Utställning i Berlin just nu!)

Heartfield föddes som Helmut Herzfeld strax utanför Berlin 1891, tillbringade sina studieår i München och i Berlin, var övertygad dadaist och kommunist, och kom 1916 att anglicera sitt namn i protest mot kriget och stortysknationalismen. Tillsammans med sin bror Wieland och den tematiskt till viss del besläktade konstnären George Grosz bedrev han förlagsverksamhet (kanske mest brodern, även om båda konstnärerna var med på sina respektive hörn) i form av tidskriften Die Neue Jugend och bokförlaget Malik. För Malik gjorde Heartfield några av sin tids mest avancerade omslag, han lät ofta omslaget fortsätta över hela boken istället för att bara göra en framsida. Kurt Tucholsky lär ha sagt: “Om jag inte vore Peter Panther (pseud. för T., Kaschemmes anm.) skulle jag vilja vara ett bokomslag från förlaget Malik.“ Tillsammans med just Tucholsky (frid över hans minne!) gjorde Heartfield boken Deutschland, Deutschland über alles, en politisk samhällssatir, i vilken foto och text fungerar som enhet. Heartfield arbetade även som scendekoratör och illustrerade åt vänstertidningar, främst Die Rote Fahne och Arbeiter-Illustrierter-Zeitung. Heartfield kommenterade själv att han “målar med fotografier som andra konstnärer med färg“, och det är för sina fotomontage som Heartfield har gått till konsthistorien. De är fyllda av en sådan sprängkraft att man än idag häpnar och imponeras. De är ju gjorda för att skaka liv i massorna och när man ser dem är det svårt att fatta att det inte lyckades. 1933 emigrerade Heartfield till Prag och därifrån sedemera till London. Jag har för mig att han där hade en utställning och att den kallades något i stil med “One man's war against Hitler.“ Hursomhelst återvände han ur exilen 1950, och fick väl inte precis den ära och berömmelse som han borde ha fått redan då. I väst ogillade man att han bekände sig till kommunismen, i öst tyckte man att hans konstuttryck var för avantgardistiskt och som person var han ju inte konformistiskt lagd ett dugg. Han avled i Östberlin 1968.

Här följer nedan några få av hans många fotomontageverk. Alla bilder kan med fördel klickas större.


“Angående SPD:s kris-partikongress. Socialdemokratin vill inte att kapitalismen ska kollapsa. Den vill istället som en läkare hela och förbättra. (Fritz Tarnow, Träarbetareförbundets ordförande.) Leipzigs veterinärer säger: Självklart ska vi dra ut tigerns tänder, men först måste vi vårda honom kry och göda honom fet.“ 1931. (Jag tror Göring åsyftas med bilden, han hade en förkärlek för exotiska djur och huvudet liknar hans, Kaschemmes anm.)


“Ingen fara, han är vegetarian.“ 1932.


“Bödeln och rättvisan.“ 1933.


“O Tannenbaum i tyska rum, hur sneda är ej dina grenar.“ 1934.


“Tysk naturhistoria. Metamorfos.“ 1934.


“Röst ur träsket: Tretusen år av konsekvent inavel bevisar min ras överlägsenhet.“ 1936.


“Där denne utsädesman vandrar genom landet skördar han svält, krig och bränder.“ 1937.

juli, du är stumm

Ja, det var ju oturligt att min brist på fungerande internet skulle sammanfalla med så många andra bloggares semester, det får mig att framstå i somrigt avslappnad dager, något som är mig helt främmande! För ögonblicket befinner jag mig i en bortrest väns lägenhet och vattnar blommor samt nyttjar dennes telefonledningar.

Under internets frånvaro har jag hunnit med att gå på 60-årskalas i Köln på min egen födelsedag (ej mitt eget födelsedagskalas, jag är hälften så gammal, vänligen notera), besöka en utställning om tjeckiskt fotografi under 1900-talet i Bonn samt vegetera inne i min lägenhet i södra Berlin och torka ut på galleri i centralaste Berlin. Jag funderar allvarligt på att fundera på att flytta. Inte för att jag vill, men för att det inte finns några anständiga jobb i den här stan. Jag försörjer mig på ett uselt betalt gallerijobb och strödda översättningsuppdrag, vilka dock har börjat sina i finanskrisens bakvatten. Visst är Berlin himmelriket för alla kreativt sneglande personer, men av samma anledning går det inte heller att få tag på ett vettig betalt arbete och det är ta mig tusan inte främjande vare sig för kreativiteten eller det allmänna välbefinnandet. (Alltså... min kreativitet och mitt välbefinnande... På det hela taget är det väl bästa myllan för konst och uppfinningsrikedom, I guess.) Jaja. Sommaren har inte för övrigt riktigt kommit igång utan står och hackar, det är monsunregn och högsommarhett om vartannat. En smal men fin nyhet: Portulaca grandiflora på min balkong har äntligen börjat blomma. Skåda härligheten sprungen ur en fröpåse:


Som sagt, jag besökte en utställning på det här stället, nämligen den här, och jag blev mäkta imponerad. Jag visste till exempel inte att Mucha använde sig av fotografi-förlagor för sina bilder, men tydligen, eller - åtminstone såg jag två, tre olika foton som Mucha tagit själv och målat efter. Holy banoly. Jag blev lika överraskad som när jag i våras i München fick veta att Stuck använt sig av foton för att måla vissa kroppsliga vinklingar. I början av fotoutställningen var Klimt och Schiele båda avbildade av en tidig porträttfotograf, Klimt såg ut som en björn för han poserade i något kostymaktigt och hade skägg medan Schiele såg ut som en av sina egna teckningar, lite sned och vind men tilltalande. Utställningen var extremt utförlig, 1900-talets tre första decennier var särskilt väl representerade, även collage och fotomontage gavs plats, och i denna veva – vem råka jag om inte John Heartfield? Han flydde till Prag 1933 och var där fortsatt verksam, varför han fick vara med på ett hörn här. Ständigt lika aktuell. Jag ska se om jag kan ordna med några Heartfield-montage att visa i dagarna, jag är mycket förtjust i dem. Och som sagt, den som är i Berlin just nu, den må begiva sig till Berlinische Galerie för att titta på verken i original, Heartfield-utställningen där pågår till 31 augusti. (Adressen är Alte Jakobsstrasse 124-128, det är inte långt från Moritzplatz, man kan ta bussen M29, skynda, skynda, det är värt det.)

Nu ska jag bege mig hemåt och vattna mina egna plantor, kanske även min strupe. Förhoppningsvis har jag snart das Internet igen, jag är trött på att känna mig avskuren från allt.

Hejdå säger också två snygga damer med mer än ett halvt århundrande emellan sig:

mina ödmjukaste krusiduller

Alltså, tyvärr befinner jag mig inte på en lavendeldoftande gård i södra Provence och sörplar vin hela dagarna och har därför svårt att komma åt att blogga, det hela är långt mer prosaiskt; jag befinner mig mittemellan två olika telefonbolags uppmärksamhet. Jag har för tillfället vare sig telefon eller internet, det är förfärligt och jag har ådragit mig detta helt på egen hand. Så sablars dumt! Och onödigt. Ville byta operatör eftersom dyr och omständlig, och nu har jag visst hamnat hos sölig och ännu omständligare, aargh, det är så frusterande.

Aargh. Och förlåt. Återkommer så snart jag kan.

inverkar menligt på mitt själsliga lugn

Jaha, nu är jag här igen. Samma utsikt från fönstret och det regnar igen. Nu låter jag visst melankolisk fast så inte är fallet, jag är istället uppjagad och och tjurig, jag har mycket att organisera för ögonblicket och sådant sliter alltid enormt på mina nerver, jag blir tokig, trött och irriterad. Naturligtvis helt olik mitt annars charmfulla jag.

Några intryck från Sverigeresan innan jag glömmer: Folk är snyggt polerade men ohövliga, på gränsen till det outhärdliga. Vet inte hur många betydligt äldre och längre män som bufflade mig i sidan på Malmö station, jag tumlade hitan och ditan och kände mig som någons åldriga faster, ville bara ropa med indignerad stämma vet hut! och vadfalls! och wo haben Sie denn Ihre Manieren gelernt!, men jag gjorde det inte, ty jag å min sida gör inte en fluga förnär utan att först be flugan om ursäkt.

Vidare, nu vet jag vad bag in box är! Jag har stött på uttrycket på bloggar här och var, men inte vetat, inte fattat, trott att det varit något i stil med en låda med alla komponenter för att brygga eget vin, (kanske jag faktiskt är någons åldriga faster!), men på midsommarafton uppenbarades konceptet för mig och en svåger förklarade beredvilligt vad det var jag såg. Sedan föll jag i uppriven gråt och förbannade den mylla ur vilken jag grott, låt mig få säga detta: Det är ett påhitt under all mänsklig värdighet. Sedan har jag inget att tillägga. Jo förresten, hur kan man frivilligt och gladeligen rata glasflaskor för en plastpåse? Jag fattar att det är billigare, men för tusan, jag fattar det ändå inte.

Vad det gäller mina litterära fynd så blev de sparsamma, det var stängt på många ställen av olika midsommarrelaterade anledningar mest hela tiden, men jag fick fatt i Dan Anderssons De Tre Hemlösa för en enkrona. Fint!

Dan Andersson, Dan Andersson. När jag var liten sjöng min pappa hans Jungman Jansson för mig när jag skulle sova, den sitter i ryggmärgen på mig. (Det var en av alla visor som min far lärt sig på sjön och snickrat om till vaggvisa. Min pappa är född 1933, jag är hans yngsta barn, ett sladdbarn, och den enda som är lika sentimentalt lagd som han.) Jag vet inte vad ni tycker, men jag ÄLSKAR Jungman Jansson.

Känner att jag har skapat ett prima tillfälle för att klistra in dikten. Varsågoda, Dan Andersson, anno 1917:

Hej å hå, Jungman Jansson, redan friskar morgonvinden,
sista natten rullat undan och Constantia ska gå.
Har du gråtit med din Stina, har du kysst din mor på kinden,
har du druckit ur ditt brännvin, så sjung hej å hå!
Hej å hå, Jungman Jansson är du rädd din lilla snärta
ska bedraga däj, bedraga däj och för en annan slå?
Och som morgonstjärnor blinka, säj, så bultar väl ditt hjärta,
vänd din näsa rätt mot stormen och sjung hej å hå!
Hej å hå, Jungman Jansson, kanske ödeslotten faller,
ej bland kvinnfolk, men bland hajarna i Söderhaven blå?
Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller -
han är hårdhänt, med hederlig, så sjung hej å hå!
Kanske sitter du som gammal på en farm i Alabama,
medan åren siktas långsamt över tinningarna grå.
Kanske glömmer du din Stina för en sup i Yokohama -
det är slarvigt, men mänskligt, så sjung hej å hå!

Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller, ååååh. Det är slarvigt, men mänskligt, ååååh. Jag smälter var gång.

att släcka törsten

Ikväll ska jag ta nattbussen norrut, hem till södra Sverige. Kommer det att ränna runt arga Humanister i ohumanistisk anda på gator och torg där? Måste jag beväpna mig med Kant och Kierkegaard för att få en lugn stund? Och kommer det att regna? Ska jag dra med de höga gummistövlarna med klack som påminner om SS-officer-ridstövlar, är det nån som kommer att märka hur snygga de är om jag går runt med dem i skogen? Nä, inte troligt. But I'm doing it for me! Jag gillar att släpa tungt bagage. Denna gång har jag även med stiliga krukfötter i keramik (och sten!) till min mamma. (Om det heter krukfötter...? Jag menar stora klossar som man ställer blomkrukor på så att överflödsvatten kan rinna bort. Om detta inte heter krukfötter, vad heter det då?) Men åtminstone blir jag av med dessa eftersom det är en gåva, och jag planerar att ha väskan full med antikvariatsfynd när jag reser tillbaka. Eller, antikvariatsfynd låter väl optimistiskt, det finns inget antikvariat där jag kommer ifrån. Inget riktigt. Däremot finns oproportionellt många Röda Korset/hjälp till f.d. narkomaner/blandad-lump-handlar där brukar jag kunna göra slumpartade upptäckter. Jag ser fram emot detta mycket, betänk att jag ju året om har svårt att få tag i svenska böcker, det är kanske inte så konstigt då att jag upplever ett mentalt glädjefyrverkeri när jag stiger in i en loppisartad miljö och ser ryggrad efter ryggrad med böcker och vet att de alla är på svenska. Die schönste Sprache der Welt! Nä, inte precis, men mitt modersmål, så klagomål avvisas. Kanske hittar jag rentav 1979 års svenska utgåva av den tyska barnboken som jag inte har lust att tjata om igen, det vore tufft. Överhuvudtaget borde jag leta mer efter verk som har översatts till svenska och inte bara efter svenska verk, jag måste försöka komma ihåg detta.

Nu ska jag packa och hinna med ett sjukbesök hos en mandel-insjuknad alt. endast förkyld, som är i behov av en bananer och Apfelschorle. Ska jag berätta vad Apfelschorle är? Det är världens bästa dryck, jag kan för mitt liv inte begripa varför vi inte har detta i Sverige. Varenda svensk som jag under ungefär tio års tid har bjudit på Apfelschorle har slagit kullerbyttor av förtjusning! Drycken består av en del äpplejuice och en del kolsyrat vatten, it's as simple as that. Men åh, das tollste Getränk der Welt! (Man gör schorle även på vin, samma tillvägagångssätt, en del rött eller vitt efter behag, och en del kolsyrat vatten. En klar fördel är att man kan dricka många fler glas om sommareftermiddagarna än om man skulle dricka vin rakt upp och ner. Njutningen förlängas!)

När jag kommer tillbaka blir det Heartfield för hela slanten, jag lovar. Jag ♥ honom, och han är aktuell med utställning just nu.