Donnerstag, 31. Dezember 2009

decemberbalkong

Årets sista dag och staden är insvept i vitt. Jag ska be att få önska alla einen guten Rutsch ins neue Jahr, som man säger på tyska. Rutscha in i det nya året på bästa tänkbara sätt! (Uttrycket är belagt åtminstone från 1900 enligt Wikipedia, jag gissar att det är ännu äldre.) Själv ska jag ta mig till andra sidan midnatt med hjälp av vänner och ukrainskt mousserande vin. Se här vilken fin flaska, den var jag förstås tvungen att slå till på. Gott nytt år ärade läsare!

Dienstag, 29. Dezember 2009

den som lever får se

Mellandag, mellanhumör. Jag har firat jul och förätit mig på sushi och olika sorters ost. Det är min bästa förätning hittills! De nya bokhyllorna är inforslade i hemmet och uppställda, nästa projekt är att dra fram lådor och kartonger fyllda med papper och häften och fackböcker och ordböcker och detektivromaner och vad allt jag har föträngt ur sina gömställen. Jag hoppas på att bli angenämt påverkad av all lösryckt kunskap som snart kommer att stå att finna i mina egna hyllor. Fatta vilken kunskapschock jag med lite tur kommer att råka ut för! Tänk om jag plötsligt drar mig till minnes vad jag egentligen har lärt mig genom åren, jag lär ju falla i akut koma då. (Jag är tyvärr mycket bra på att lära mig saker och nå insikter och sedan fullständigt begrava detta vetande under ton av strunt och egocentriskt trams.) Jag måste ha böcker om runskrift, jag har trots allt fem poäng i runkunskap, en halv sommar tillbringade jag med att läsa alla runstenar jag kom åt, vilket inte är särskilt spännande i sig, det står ungefär samma saker på dem, Steinar reste denna sten åt Thorsten i detta Herrans år, give or take some, men jag minns att det finns två futharker (alfabetsLIKNANDE system) och att man höll på med att rista runor i trä långt in i nästan modern tid för att det tydligen var ett praktiskt sätt att meddela sig på landsbygden när man kanske inte sprang omkring med fjäder, papper och en burk bläck i bakfickan ständigt och jämt, mer kommer jag inte ihåg. Jag måste ha böcker om keltisk historia också, jag har fem poäng i keltiska studier (jag har fem poäng i allt man inte har någon nytta av!) och rimligen bör jag har böcker om detta då. Jag har nog även grammatiska verk för hundra språk som jag inte behärskar också, vad jag nu ska med dessa till. Usch, nu blev jag nedslagen. Jag skulle vilja behärska hundra språk. Eller två, tre till åtminstone. (Nedslagenheten följer av insikten om brist på verklig vilja, om vilja hänger samman med ett medvetet agerande.) Men kanske jag har lite mer allmänna karameller också? Lite bildband (heter det så? nä... Bilderbände... stora åbäken med fina bilder i...), några Doré ska det finnas, det vet jag. Kanske några illustrerade barnböcker, kanske några deckare. Jag får låta mig överraskas. Nu gäller det bara att finna orken att ta itu med det hela. En mugg Glühwein per kartong känns acceptabelt.

Donnerstag, 24. Dezember 2009

Dienstag, 15. Dezember 2009

jag är sur och arg

Tänker att jag måste vara dum i huvudet på något sätt, det är så mycket som går snett när jag försöker reda ut min jobbsituation. Ena stunden oroar jag mig för att inte få ett enda uppdrag någonsin igen, andra stunden tackar jag nej till 3000 fasta euro i månaden inklusive sjukförsäkring för jobbet ifråga skulle suga ut mig mentalt, stunden därefter är det gråt och tandagnisslan (eller just idag: hostningar och hesa skrik, jag är sjuk) eftersom en ekonomisk avgrund öppnar sig teatraliskt framför mig, sedan ringer telefonen och ett uppdrag kommer in som räcker tills i februari, planerat var egentligen bara fyra slappa arbetsdagar innan jul, vad gör jag? - jag jublar inte, jag förtvivlar eftersom jag inte kan säga nej och blotta tanken på att sitta med detta uppdrag i två månader istället för fyra dagar ger mig ont i magen, jag har längtat hela hösten efter... lite stillsamhet, men det är ju bara att glömma.

Jag förbannar det ekonomiska systemet och min egen oförmåga att bli en hal ål och ägna mig åt reklam eller något annat lika själsförödande! Come to think of it, jag förbannar även alla som frivilligt och med förtjusning arbetar inom reklambranschen. Förlåt svåger och alla som är fina människor trots att de är copywriters eller något annat sattyg, förlåt och ursäkta men det är världen mest moraliskt förkastliga bransch. Det vet ni att det är.

Donnerstag, 10. Dezember 2009

skog glasbruk skog skog glasbruk skog glasbruk glasbruk skog skog skog glasbruk skog

Ähum, jag tog visst i väl optimistiskt senast, det har inte blivit mycket till uppdateringar av det oftare slaget. Det där med kortare kan jag dock självfallet bistå med.

Alltså, jag befinner mig just nu i hemmatrakterna efter att ha avverkat ett ansträngande seminarium i Stockholm, och det är trevligt, men lite hårt. Min far åldras och stundtals känns det tämligen sorgligt. Det är därför bloggeriet ligger på is för ögonblicket. Jag är tillbaka i Berlin på lördag om allt går som det ska.

Dienstag, 1. Dezember 2009

varning: är berusad på martini just nu

Åh, det är snart midnatt, jag har precis kommit hem från frisören, jag är helt uppfylld av att halka fram på regnvåt asfalt i höga klackar och min nya stickade klänning som egentligen är en gigantiskt stor herrtröja i en osannolik färg någonstans mellan turkosblått och smaragdgrönt, den kostade en euro på loppmarknaden i söndags: Jag är ute så sällan bland folk, staden liksom chockade mig med att vara... regnigt storstadstjusig och... precis som den var när jag var ung och inte lika blasé och tråkig som jag är nuförtiden. Berlin, jag förlåter dig allt! Du är underbar! Jag råkade dricksa frisören mycket mer än planerat, beroende på att jag i betalningsögonblicket tänkte dra av 5 euro i ett anfall av snålhet, men min hjärna kopplade tvärtom och lade till 5 euro istället, vilket grämde mig förstås medan jag vandrade mot tunnelbanan, men så råkade jag bildligt talat in i armarna på en engelsman som sa att jag såg ut som Kleopatra och ville bjuda mig på middag (detta vet ni inte förstås, men det fanns en tid när det enda jag kunde tänka mig att tänka mig var en engelsman med medelklassaccent, alla har sin akilleshäl), it took my mind off things och under resten av färden hem blixtrade Berlin på ett sätt som jag inte varit med om på... hundratusentals gefühlte Jahren, det var fantastiskt. Stad, du är som du är, ombytlig och trasig, chic och bisarr, lika tydlig som en expressionistisk målning.

Jag har inte riktigt varit vaken på flera månader känns det som.

Jag tror att jag ska blogga oftare och kortare i fortsättningen.