yesterday, remember how clear it seemed

God förmiddag, det är fint väder ute. Jag håller på att försöka övertala mig själv att gå ut på promenad, spatsera som vi säger här, men då måste jag ju kamma mig ordentligt och leta upp solglasögonen så att inte poppelluddet som flyger genom luften i bisarra mängder just nu söker sig in i mina ögonvitor, jag är känslig för sånt, och så måste jag ta ett skobeslut som påverkar resten av hela alltet, åååh, jag önskar att jag hade en påkläderska som bestämde vad jag skulle ha på mig och jag skulle aldrig någonsin igen behöva befatta mig med sådant världsligt och ändå se fin och tjusig ut i alla lägen. Mm. Igår firade Förbundsrepubliken Tyskland sin grundlag och dess sextioåriga bestående med pompa och ståt och dagstidningar nedlusade med små, personliga kommentarer till olika paragrafer och jag vet inte allt, och i Berlin, naturligtvis även med demonstration mot rådande kapitalistiska ordning etc. Det är bland annat detta jag tycker så mycket om med Tyskland; om du hittar en nynazist med utsträckt högerarm kan du vara helt säker på att det störtar fram en rasande antifascist med dragen kniv. Nej, usch, det låter ju förfärligt, förlåt, jag är söndagstrött. Jag menar, en av de saker jag tycker så mycket om med Tyskland är att det finns plats för meningsskiljaktigheter utan att de goda krafterna någonsin väjer för en konfrontation med den andra sidan, snarare tvärtom. (Och det diskuteras vilken sida som är vilken!) I politiken är det ingen som jamsar med NPD på samma sätt som tycks vara fallet med Sverigedemokraterna i Sverige. Det finns konservativa politiker i Tyskland som är för en mycket begränsad aborträtt och ser mest problem med invandring men som aldrig skulle nedlåta sig till att behandla NPD som vilket parti som helst, helt enkelt eftersom det inte är vilket parti som helt. Det är mig fullständigt obegripligt hur en av vårens nyheter i Sverige kunde gå ut på att SD är rasistiskt lagda. It couldn’t happen here, för att citera ett av mina absoluta älsklingsband. Så, nu var det sagt. Alltså, i maj 1949 kom den grundlag till som gäller i BRD, och sedan tjugo år även för de områden som fram till 1990 var DDR. En fin sak att högtidlighålla faktiskt. Om jag skulle ta och greppa mig en tysk och gå och äta glass för att fira? Warum nicht? Ett lagom stillsamt och respektfullt sätt, och så får jag mål och mening med min promenad. Måste bara hitta solglasögonen först.