Montag, 22. Februar 2010

es riecht wie frueher

Uh, kletig stämning jag fick till i senaste inlägget, måste skynda släta över. Jag tar till det beprövade You Tube-tricket, men först måste jag berätta att vi har vår i luften i Berlin nu, det vår, äntligen, äntligen. Min mamma ringde imorse och berättade att de har femton minusgrader i Småland och det känns väldigt avlägset för ögonblicket. Grannarna står i bara tröjan på sina balkonger och inspekterar krukorna eller röker. Himlen är blå.

Det här är elektropop från Köln som passar perfekt som inledning på det varma halvåret, klicka så känns det snart bättre:

Kommentare:

  1. Njae, jag tyckte inte det var kletigt, snarare långt och välformulerat. Och tankeväckande.
    Jag tänkte skriva någon kommentar, men visste inte riktigt vad jag skulle skriva till svar bara.
    Jag kan förstå din frustration i alla fall. Och kallsvetten över att allting man har satsat på ska visa sig vara förgäves.

    AntwortenLöschen
  2. För övrigt är väl ett av privilegierna med att ha en blogg att få avreagera sig genom att skriva arga långa inlägg när man har fått nog av något idiotiskt samtidsfenomen.

    AntwortenLöschen
  3. Hej hej, Jag har läst dina senaste rader flera gånger nu och dagar har gått där emellan. Ville först och mest veta hur det går med Klaus. Sätter du över (som min faster brukade säga)? Vad översätter du? Jag arbetar med Joseph Roth. De träffades ibland, i exilen. Vad Roth tänkte om Mann vet jag inte, men Mann tyckte att Roth var en märklig figur med en "bisarr" längtan efter Donaumonarkin. Det var han också. Dina affekter mot svenska juveniler i Berlin känner jag igen. Det är inte riktigt kompatibelt med den berlinska melankolin och reflexiviteten, detta utomhistoriska, nivellerande raljerande, om jag får använda storvuxna ord. Särskilt irriterad kan man bli om Berlin nu fungerar som ett gömställe undan allt sådant. För det är det ju också. Jag åker snart igen. Bo

    AntwortenLöschen
  4. Jag blir lite nyfiken på det här med Joseph Roth (och Klaus Mann också för den delen). Bo, vad översätter du av Roth? För det är väl översätta du menar med "arbeta" här? Jag läser väldigt gärna Roth...

    AntwortenLöschen
  5. Hej! Jag får visst stå i skamvrån här eftersom jag inte vårdat bloggen på länge (har varit på resande fot), ursäkta!

    Lite snabbt om Klaus Mann: Först började jag jobba lite med romandebuten, Der fromme Tanz, men sirligheten gjorde att jag blev mer sugen på "pang på rödbetan & 20-tal och snygga karlar" - får man uttrycka sig så? - och därför har jag nu växlat spår till en senare roman, Treffpunkt im Unendlichen. Vi får se vad det blir av det. Jag gör det här eftersom jag deltar i en kurs och måste ha ett projektarbete.

    Jag är också nyfiken på hur det går med Roth!

    AntwortenLöschen
  6. Liebe alle in der Kaschemme, är man senkommen så är man. Låter fint med Klaus. Åtmonstone hans självbiografiska verk har en härlig uppriktighet, eller sinceritet, som Lionel Trilling kunde säga (hans Sincerity and Authenticity är fin). Med Joseph Roth är det som så, att jag översatt Juden auf Wanderschaft. Atlantis ger ut under våren. Det är en förnämlig essä. I senaste numret av Axess har jag skrivit en artikel om Roth, feuilletonismen, essäismen... Så har jag arbetat med Roth, Kanske det blir mer. Han skiljer sig mycket från konkurrenten Musil. Musil är annars min hjälte. Det kunde också Hannah Arendt vara. Jag har läst din text om Arendt och Joachim Fest, Bodil. Finfin. Tittat på din webbsida har jag också. Jag skall göra det igen, ser mycket spännande ut. Är våren kvar i Berlin? Håll den då kvar till påskhelgen eller strax därefter. Hälsning, Bo

    AntwortenLöschen