blomsterblogg

På bakgården hemma hos mig har syrénerna nästan blommat ut. Topparna är redan bruna, det syns tydligt när man lutar sig ut genom fönstret. Fast när man står im Hof känns det fortfarande som att befinna under ett väldigt stort, bleklila moln. I förra veckan dristade jag mig till att putsa fönster och fotograferade då hela härligheten, som ännu inte visade spår av förgänglighet:


Nähe, det syns kanske inte hur maffiga dessa syrénbuskar är. Men ser ni hur snyggt soptunnorna står uppradade? Rent och prydligt, jag är begeistrad. Synd bara att det inte tillhör vanligheten. Förresten, en märklig sak som jag inte har rett ut än, gäller syrénens namn på tyska. Det heter nämligen Flieder ( - m.), medan det vi på svenska kallar fläder heter Holunder. Vet inte hur många år det tog för mig att verkligen inkorporera detta, det bjöd länge emot att be om att få köpa ett knippe...fläder, när jag i själva verket ville ha ett par syrénkvistar.

En god nyhet: Portulaca grandiflora skjuter i höjden på min balkong, de grodde på bara drygt en vecka! (Utomhus, men under plast och i extremt söderläge.) Nu är de redan ungefär en centimeter långa, heja, heja.

En ännu bättre nyhet: På fredag om en vecka ska jag åka till Botanisches Museum (hit) och få gå på guidad tur genom den avdelning som till vardags är stängd för allmänheten. Hurra! Det är helt fantastiskt! Alltså, avdelningen är alltid stängd för allmänheten, även på fredag, men jag har vunnit en plats i en specialtur som ges för 16 vanliga dödliga med anledning av Alexander von Humboldts 150:e dödsdag (ständigt detta begrepp "dödsdag"....), och jag är så glad över detta. Den avdelning som jag ska få lova att besöka kallas tydligen “botanikens Fort Knox“ (!), och det är här som Humboldts originalskisser, anteckningar och egenpressade växter från expeditionen till Latinamerika 1799-1804 förvaras. Alexander von Humboldt (ej att förväxla med brodern Wilhelm von Humboldt) samlade under denna resa in runt 60 000 växter, av vilka många ännu var okända i Europa vid denna tid. Ah, det är inte klokt! Jag ska dit och titta på Humboldts egna medbragda bilder och blad. Hur många utropstecken är passande?

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


P.S.
Botanisches Museum har naturligtvis även en trädgård, Botanischer Garten, som grundades redan 1679. Kan kollas in här, mycket tydlig och exakt information även på engelska.

kein gott, kein staat, keine arbeit, kein geld

Vi lättar upp stämningen med melodisk samhällskritik! Eller är det individen det handlar om? Ständigt dessa dubbla bottnar.

Men iallafall, snygga tyskar:

kierkegaardsblogg

Kära religionen,

hur står det egentligen till med dig i Sverige? Är det värre nu än det har varit tidigare? Varför hör jag bara ur otäcka munnar om dig? Varför förstår ingen vad du handlar om? Varför är det som det är med dig där uppe i norr? Varför lånas du till allehanda spektakel men inte till det som du är till för? Var är ditt brinnande svärd? (Kan du inte köra ned det i halsen på de enögda antisemiter som kryper fram ur alla möjliga hål just nu, förresten? Jag hade aldrig kunnat tro att skulle vara så många, jag hade aldrig kunnat tro att de skulle vara så grammatiskt obevandrade.) Religionen, jag önskar att du ville slå tillbaka. Jag önskar att du ville låta förklädnaden falla och sanningen runga, jag önskar att du även i Sverige kunde bestå av filosofiskt skolade, tänkande människor med en ryggrad av stål, jag önskar att de ville resa sig ur mängden och vråla. Men jag hör ingenting. Det hörs aldrig någonting norrifrån.

Kierkegaard, du fattas dem.

bücher kaufen, hier entlang

Oh vilken fin upptäckt jag har gjort! Ett fyrfaldigt hurra! Zweitausendeins har öppnat en filial i Mitte! Vid Oranienburger Tor, vilket alltså betyder att de nu även finns på ett ställe där man har vägarna förbi lite då och då. De har tidigare i Berlin endast funnits i Charlottenburg (ärevördiga stadsdel, jag skulle gärna bo i dig i en sjurummare med tre balkonger och 20-talsparkett i fullgott skick om du bara lät mig, jag lovar att smälta in och låtsas som om jag hörde dit, vad sägs?), på Kantstraße, men nu finns de som sagt också på Friedrichsstraße. Zweitausendeins firar för övrigt 40-årsjubileum i år – “Ofriserade sedan 1969“ som det står på deras egna sida, hittar man här.

Zweitausendeins är en bokhandel med egenproduktion som finns i de flesta större tyska städer, via mellanhänder finns deras sortiment också i många mindre. Och det är en sådan bra bokhandel! Här i Tyskland har vi ju fasta bokpriser, vilket jag tycker är ett anständigt sätt att hålla uppe nivån på litteraturen, men det innebär såklart också att en del böcker kostar skjortan. (Bundna utgåvor 20-30€, pocket 8-15€, fast det är åtminstone rejäl pocket och inte de här sladdriga sakerna som kallas pocket i Sverige.) Det som är så fint med Zweitausendeins är dock att deras utgivning och övriga sortiment är extremt prisvärt. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Till exempel har de en fetis-Kierkegaard (innehållande bl. a. Enten-Eller och Filosofiska Smulor, eller vad den senare nu må heta) på över tusen sidor för ynka 7,99€. Och en tvåspråkig utgåva av Illiaden & Odyssén, också för 7,99€. Ah, och en bok som jag har velat ha i min ägo länge – denna. Nyöversatt från franskan med anledning av Huysmans hundrade dödsdag. (Todestag, nej...man säger väl knappast dödsdag på svenska....men vad sjutton säger man då? Dödsjubileum? X antal år förgångna sedan X:s död? Eller kanske det verkligen heter dödsdag?... okej då.) En påkostad utgåva med bladguldskant och extravaganta herrar i efterordet för 17,90€, ja tack!

De har förresten ganska mycket konstböcker också, samt musik på CD och DVD. Vad kan man mer begära? Nya filialen i Berlin ligger här, och den i Charlottenburg ligger här.

Ibland finner man böcker på engelska hos dem, till exempel en fotobok med bilder från slutet av 1800-talet tagna i Sankt Petersburg när det begav sig. (Deras internetkatalog fixar inte länkningar till enskilda verk vidare bra, tyvärr, ursäkta.) Men besök kan alltså löna sig även om man inte talar tyska.

fy skam

Portulaca grandiflora, om vi får be! utropade igår samtliga botanikintresserade och självklart oförvillade bloggläsare som tagit sig hit enkom för att råka ut för grövsta tankspriddhet. Och sedan fortsatte de: Praktportlak säger man på svenska! Det vet ju alla!

Jag vågade inte genmäla att jag tycker att praktportlak låter som en fisksort. Prakt- är fint, men portlak... nä, det får mig att tänka på kajak, is i vak, lakrits (jag är från södra Sverige, där uttalas det láckris och inte laaaaakrits med ett a dovt och långt som om det ropas ur graven), palsternacka, portvakt och jag vet inte allt... Praktportlak, hur ska jag vänja mig vid det? Det låter inte som tjusiga soltörstande blommor i vilt sprakande färger! Och det är vad jag ser på påsen, det är vad jag förväntar mig. De ska spira outtröttligen medan jag sitter och dricker ett lagom dyrt vin om ljumma sommarkvällar just innan de sluter sig för natten. Sedan, när jag reser mig för att gå in stryker jag försiktigt med handen utmed jordkanten för att fastställa om det är lagom torrt (portulaca grandiflora vill ha det torrt, soligt och inte för näringsrikt, hon är en tuffing to the core) och visst är det, blomsterPRAKTEN talar sitt tydliga språk.

So und nicht anders soll es sein.

ich bin dann könig und du königin

Staden är våt, det har blivit kallt igen. Jag har köpt en fröpåse med Portula grandiflora, (kanske det heter portula eller portulablomster på svenska, på min påse står det Portulakröschen, den som orkar må googla), men det har småregnat hela denna eländiga eftermiddag vilket förhindrat allt balkongarbete. Alltid när det regnar och är kallt framåt våren snörps mitt berlinhjärta ihop och mina känselspröt växer sig tio meter långa, jag uppfattar vilt främmande människors sinnestämningar, jag ser barn med otvättade ansikten och strykvana hundar och tonåringar så giriga efter uppmärksamhet, så förvuxna deras kroppar, jag lägger märke till allt detta som jag annars inte ser och det tar sig in i mig, sipprar in genom någon spricka i det som är jag och pockar på att få finnas där, och jag blir alldeles matt och sorgsen av all den ensamhet som finns bland människor, av all den olycka som folk tåligt bär runt på och all längtan och alla känslor. Jag vill lyfta upp dem och blåsa dem över håret, jag vill vara tio meter lång passande till mina tio meters känselspröt.

Om jag lutar mig ut genom fönstret och tittat åt öst kan jag se Gropiusstadt. Det är det gigantiska höghusområde med ca. fyrtiotusen invånare där Christiane F. växte upp. På avstånd ser det inte så illa ut. Men det är långt dit, jag har aldrig varit där. Om jag vuxit upp där skulle jag sannolikt inte sitta här med mina slokande långa känselspröt.

vorsicht geboten

Lördag, du har varit roligare:
Steg upp in i norden tidigt för att översätta. Drack kaffe till detta tills hjärtat började slå i otakt, kompenserade med havregrynsgröt och öppna fönster. Cyklade genom tre regnfuktiga stadsdelar till galleriet, jobbade sju timmar utan att drabba samman med någon, cyklade hem igen, stannade för rött ljus vid Görlitzer Bahnhof och där, mitt i cykelbanan, stod en vit liten bil med snett intryckt motorhuv, vänd åt fel håll. Jag väntade på grönt alldeles intill bilen och kikade disträ in genom sidorutan. I framsätet låg skräp, glasspapper bland annat; när jag höjde blicken såg jag även två spruckna air bags, fläckade i rött.