guttaperka är inget roligt ord

Jaha, kul. Under helgen hade jag ont som sjutton i en tand, ringde tandläkaren på måndagen direkt när jag kom hem, var där igår och nu sitter jag med halva truten uppbruten och provisoriskt ihoplimmad med nån slags medicin inunder som ska verka i två veckor innan behandlingen fortsätter. Jag rotfylls! Jag har aldrig varit med om något liknande förfärligt i tandväg (inte ens när jag fick två visdomständer utdragna samtidigt förra året) och nu önskar jag verkligen att jag inte hade tagit reda på allt jag kunde om ämnet, det finns för många äckliga bilder på internet, visste ni det? Det hela är mycket nedslående, jag är en extremt disciplinerad tandborstare, vad får man för det?

Ska nu tillbringa resten av min levnads dagar med att jämföra olika tandtrådsmärkens för- och nackdelar.

bis montag

Okristligt tidigt har jag stigit upp, och nu åker jag till flygplatsen. Hejdå pärlhyacint, vi ses på måndag igen. Fortsätt frodas.

lovar runt, håller tunt

Men det är iallafall vår på riktigt nu, och såhär såg jag ut när jag var på bokmässan i Leipzig i lördags. Fotot taget av denna karl. Det var fullt med cosplayers där, antagligen något serieevent som jag inte vet något om, men tydligen har det börjat bli tradition att man får gratis inträde till mässan om man kommer klädd på mangaliknande sätt. Hade jag bara vetat detta lite tidigare! De allra flesta cosmunderingarna var tyvärr något av en besvikelse, slokande papp, utsmetat billigt smink, osäkra tonårslemmar, alldeles för lite exhibitionism. Men vad kan man begära, man får glädjas åt det lilla. I ett hörn jag gick förbi satt en svensk författare som också är redaktör för kulturen på en svensk dålig kvällstidning och hade högläsning för fem personer. Denna hörna låg bredvid den välfyllda israeliska hörnan och jag fick anstränga mig mycket för att inte njuta av det ironiska i situationen. Låter jag insinuant? Well, det beror på att jag får kräkreflexer av antisemitism. Och till skillnad från somliga känner jag igen sådan när jag får den uppkörd rakt i ansiktet. Jaja, vi är alla olika. Det bästa med besöket i Leipzig var dock högläsningen av alltid lika underhållande Ahne, men det hade jag i och för sig inte behövt åka ända till Leipzig för. Annars var det ganska utslätat, jag tillbringade mer tid inne på antikvariatsmässan (som är en minimässa inuti den stora mässan), fast avskräcktes av priserna. Köpte inget. Jo, förresten, nu minns jag, mässans höjdpunkt var att jag hittade en ask med världens finaste exlibris! Se här. Jag valde ett motiv med påfågel, för varför testa något nytt när man kan köra i samma gamla underbara hjulspår? Nu kan jag sluta med min egen hemmagjorda exlibrisvariant bestående av en mörklila stämpel där jag omständligt och snirkligt petat in mitt förnamn i svart bläck. Nu ska jag bara använda min påfågel och vara glad. Ända tills jag åker iväg på seminarium i Stockholm igen, på fredag närmare bestämt. Man kan inte ha vårkappa och tunna skor där, va? Man måste linda in sig i halsduk och ha läppbalsam mot kylan? Jag blir tvungen att ta det säkra för det osäkra.

zum scheitern verurteilt

Det är det första riktiga vårdagen och jag försöker fotografera mig själv i spegeln iförd min favoritvintertröja, utan vidare framgång.

ich nehme gift darauf

Imorse ägnade jag mig åt självplågeri, läste berlinbloggar. Det är litet som ett gift jag gått och blivit beroende av, jag vet att det inte enbart roar mig så jag försöker låta bli, likt förbenat måste jag kolla runt vad som skrivs. Ibland står det något fint som jag kan relatera till och då myser jag som en annan gammal oma, det är väl just det här... igenkännandet som ständigt lockar mig, men oftare läser jag annat som bidrar till att göra mig gråhårig i förtid. Jag ser det lite som en toleransövning samtidigt, kan man säga. Men hur ofta är det möjligt att stava gatunamn fel, I ask of ye, och går det inte väldigt snabbt att lära sig vad en stadsdel heter även om det är på ett främmande språk? Det heter Prenzlauer Berg, inte Prenzlauerberg, det heter Friedrichshain, inte Friedrichshein, det heter Kreuzberg, inte Kreutzberg, ådrorna sväller på min hals och jag samtalar med mig själv:

- Men hallå, kommer du inte ihåg hur det var för dig själv?
- Jag har aldrig stavat ett gatunamn fel.
- Kan du svära på det?
- Ja, faktiskt.
- Men jag vet att du stavade Möckernbrücke som Möckern-Brücke en gång!
- Det må vara hänt, men det var i en PRIVAT kalender och inte menat som en guide för hela Sverige.
- Nä, för du är ju en ofelbar och avspänd människa som aldrig någonsin begår några misstag.
- Jag tycker du verkar lite känslig nu.
- Känslig! Moi? Vem är det som går igång på harmlösa små felstavningar om jag får fråga?
- Nu får du lugna ned dig ett par hekto. Och jag aldrig sagt att jag är avspänd, förresten.
- Nä, för det är du verkligen inte.
- Jag vet.

i torsdags trodde jag fortfarande på våren, satt i solen på balkongen, betraktade nöjt pärlhyacinternas pigga framsteg

Sedan började ett grått sabla snöregn falla ned i ilskna skurar över staden och det har inte slutat än.

hemma igen

Hej lilla försummade blogg, det var länge sen! Hoppas du mår bra.
Jag har varit på mitt översättarseminarium i Stockholm, blev i vanlig ordning ordentligt grillad, lyckades undvika min nemesis ganska väl, häpnade över snömängderna, åkte buss ner till Småland och tillbringade en vecka i den gudsförgätna håla där mina föräldrar bor, passade på att putsa samtliga fönster i kylan (ej frivilligt, utan för att min rara mor inte kan lyfta tungt eller sträcka sig högt längre), rengöra ett gigantiskt akvarium och städa lite i allmänhet. Hann även inhandla Nordisk Familjebok i 23 band för sammanlagt 23 kronor (!) som jag faktiskt med stor möda nu har fraktat till Berlin. Jag har dessutom råkat på en elak förkylning som jag halvhjärtat kämpar emot och per email försökt förhandla till mig högre lön från en arbetsgivare (vilket dock nesligen verkar ha resulterat i att jag får igenom mer lön men färre timmars jobb) - lilla blogg, du förstår att jag inte förnekat dig av en simpel nyck, jag har bara haft tråkigare saker att göra. Men i mars är det du och jag, du ska få se.