augen zu und durch

Varje gång jag tänker att jag ska skriva något här blir jag knockad av den fula designen och tappar modet ett litet slag. Sedan tänker jag att det kan väl ändå inte var så svårt, man kanske kan ändra lite taggar här och där, visst kan man det, kanske kan till och med jag det, jag jobbar ju med datorlingo hela dagarna faktiskt, let's do it! Sedan märker jag att det inte går, jag blir missmodig igen och tänker trumpet att ska det vara så här så ger jag fan i-att. Det där sista är småländska. Ja, och att jag jobbar med datorlingo är lite av en eufemism, jag jobbar med att översätta datorspel och det jag håller på med mest om dagarna är att hamra iddqd på tangentbordet, varje dag, varje timme: iddqd, iddqd, iddqd, iddqd. Om någon har turen att vara okunnig varför man gör något sådant så använder man alltså det här kommandot för att leta buggar. Buggar är en typ av fel, för att vara kortfattad, och därför något dåligt utom möjligen i anarkistisk mening. För tillfället är jag även lite medtagen av alla dåliga nyheter som seglar runt. Folk som skulle ha trashat min cykel om vi fortfarande gick på högstadiet sitter nu i riksdagen och Oskar Pastior var informant åt Securitate. Människor, jag kommer aldrig att fatta hur ni funkar!

Förresten har jag ont i en tand igen, samma tand som plågade mig i våras, och på måndag ska jag till tandkirurgen doktor D. och få behandling ånyo. Men innan dess ska jag till Leipzig en vända och gå på 85-årskalas. Man får ta det onda med det goda, antar jag.

på det hela taget: allt ok

Tjugo grader varmt i september men jag sitter envetet med jackan på och dricker mitt kaffe i solskenet. Har köpt en asiatisk lykta (ihopfälld på bilden). Någon gång ska jag kanske få ihop ett vardagsrum som ser ut som en spelhåla i Shanghai anno 1932, och då ska jag ligga på min mörkgröna schäslong om dagarna och ge fan i att upprätthålla tukt och ordning, bara dricka te och pyssla med lite blommor på sin höjd.

alles rächt sich irgendwann

Jag har inte slutat blogga, men det händer grejer här, inga bra grejer, och på andra ställen händer det ännu fler och inte så bra grejer som jag måste ta hand om. Antagligen måste jag boka en flygresa hem inatt. Antagligen kommer jag att vara för uppriven eller trött för att kunna blogga under nästa vecka. Nu retar det mig förstås att jag varit för lat för att skriva något här på sistone, det hade varit bättre. Men å andra sidan, kanske sitter jag i föräldrahemmet med nostalgin flödande genom ådrorna och inget vettigt att ta mig för under en längre tid framöver, då vet jag ju vad jag kan ägna mig åt. Also dann.

das ist der sonnenbank flavour

Ja, förlåt att jag är världens sämsta bloggare. Jag vet inte vad det beror på, det kanske helt enkelt inte ligger för mig. Jag är helt uppenbart hämmad när jag skriver här, jag skriver ju inte ett ont ord om någon eller någonting. Och ändå är jag en människa som går runt och bär på en massa groll, är lättretad och rimligt uppmärksam på vad andra människor tar sig för. Jag läser mycket och tycker att det mesta är åt helvete, men det skriver jag ju aldrig för jag är rädd att stöta mig med någon som kanske vill ge mig jobb i framtiden. Jag läste en svensk roman som kom ut 2007 och utspelade sig i svensk 20- & 30-talsmiljö, i och för sig var det dåligt med miljö, däremot haglade det anglicismer som varken författaren eller korret lyckats sållat bort. Detta borde jag ha skrivit ett bitskt inlägg om, jag gick runt och var på dåligt humör i flera dagar på grund av denna bok, men sedan fick jag för mig att det inte hör till god ton att säga vad man tycker, jag tänkte att sådant bör man inte blogga om ifall man har något vett. Folk fattar ändå aldrig vad man menar och det sista jag vill höra är tjat om sura rönnbär, aight? Det är det sista man vill. Jag begriper inte heller varför jag oroar mig för att bli missförstådd, das ist ja sowas von lächerlich.

Det är förresten djuriskt hett utomhus. Alltså, verkligen varmt. Termometern drar mot 40 varje dag, jag sitter inomhus i tvärdrag med en våt handduk virad runt huvudet efter tips från min livserfarna mamma. Jag vet att ni har det varmt i Sverige också, men i den här staden är 39 grader ännu varmare än det låter. Luften står inte stilla, den lindar sig kring alla kroppsdelar som en elektrisk filt, det är en långsam, ljuvlig död.

(Nu börjar det igen: Ska du verkligen använda "ljuvlig" här, är det inte en rätt sliten bild? Väldigt mycket nittiotal? Kommer du inte ihåg att allting var ljuvligt då, det var ditt mest positiva ord? Känns dessutom Per Hagman på ett jobbigt sätt, ta ett annat ord. Och dessutom, det lär ju ha inträffat massor med dödsfall redan, orsakade av värmeböljan, åldringar och bilkokta hundar och så vidare, är det ett lyckat ordval då? Fräscht, verkligen.)

1. Varje död är motsatsen till begreppet ljuvlig.

2. Det jag avundas alla andra människor allra mest är deras otvungenhet.

you remember me

Idag har jag suttit och jobbat för öppen balkongdörr hela dagen med en stråhatt på huvudet och en kanna svartvinbärssaft inom räckhåll. Det känns nästan inte som att jobba då. Äntligen är det helvetiskt varmt och äntligen skjuter det fram gröna stängler, blad och bär från alla håll och kanter på balkongen! Jag är starkt VM-uppeggad, såg matchen Mexiko-Argentina och eftersom jag har ett halvmexikanskt hjärta klappande i bröstet var det ingen vidare kul match, men på lördags räknar jag med andra bullar. På lördag spelar Argentina mot Tyskland. Och apropå detta, kolla mina grannar var i tidningen! Men ni vet ju vem det var som rapporterade exklusivt om denna flagga först, hehe. Ah, det är så varmt och angenämt väder nu att jag inte kan låta bli att gå alla människor på nerverna genom att oavbrutet spela alla mina gamla favoritsommarlåtar. Nästan alla är från 80-talet och den jag diggar allra, allra hårdast är Boys, boys, boys med Sabrina. Jag vet inte hur många gånger jag har försvarat hur bra jag tycker att den låten faktiskt är, det verkar som att folk tror att man är ironisk när man säger att man gillar den. Men jag är nästan aldrig ironisk, jag tycker att ironi som ... koncept? fenomen? ofta är oerhört tråkigt. Platt och förutsägbart, och då går ju själva poängen med det hela förlorad, eller hur? Eller så är det så att jag har ett mycket svagt utvecklat sinne för humor, det kan nog vara så, det har jag misstänkt länge. Men lika glad är jag för det, och nu ska jag helt allvarligt gå och frottera mig med en doktorand i filosofi och en arbetslös konstnär. Glad sommar tillönskas alla läsare!

die verträge sind gemacht

Är på farligt humör, dricker sött spanskt vin och sitter och tittar på gamla nittiotalsvideor med följden att jag tycker att de åldrats med fördel. Åh Elastica, åh Echobelly, åh Gene, åh Menswear, åh min ungdom. Det är ett tag sedan nu. En god vän till mig (som vi har haft för vana att kalla Hypokondrikern när han befinner sig utom hörhåll) har på sin egen enträgna begäran undersökts och återigen undersökts av flertalet läkare på grund av ett till synes bagatellartat symptom som nu har visats sig vara allt annat än en godartad historia. Fler provsvar väntas och jag letar videor från det årtionde då jag var tonåring, kanske letar jag ledtrådar av något slag, vill få ett grepp om tiden som förflutit sedan jag först hade en ungefärlig uppfattning om vem jag ville vara, det kan inte vara så enkelt att människor försvinner och utplånas av en temporär nyck, det måste finnas tecken och det måste finnas sätt att förstå. Det är min fasta övertygelse. Allt annat bedömer jag som högst osannolikt. Min egen bedömning är filosofiskt sett lika sannolik som motsatt bedömning. Det vill säga, det är dött lopp mellan båda sidor, but you lose, because weird lover Wilde is on mine.

meanwhile

Medan jag satt och tittade på matchen Mexiko-Frankrike igår och hjärtat gladdes extra mycket, ägnade sig grannarna åt förberedelserna till idag. Vi gillar inga halvmesyrer i Neukölln nämligen. En halv fasad är precis lagom, det är ju självklart.