jag är sur och arg

Tänker att jag måste vara dum i huvudet på något sätt, det är så mycket som går snett när jag försöker reda ut min jobbsituation. Ena stunden oroar jag mig för att inte få ett enda uppdrag någonsin igen, andra stunden tackar jag nej till 3000 fasta euro i månaden inklusive sjukförsäkring för jobbet ifråga skulle suga ut mig mentalt, stunden därefter är det gråt och tandagnisslan (eller just idag: hostningar och hesa skrik, jag är sjuk) eftersom en ekonomisk avgrund öppnar sig teatraliskt framför mig, sedan ringer telefonen och ett uppdrag kommer in som räcker tills i februari, planerat var egentligen bara fyra slappa arbetsdagar innan jul, vad gör jag? - jag jublar inte, jag förtvivlar eftersom jag inte kan säga nej och blotta tanken på att sitta med detta uppdrag i två månader istället för fyra dagar ger mig ont i magen, jag har längtat hela hösten efter... lite stillsamhet, men det är ju bara att glömma.

Jag förbannar det ekonomiska systemet och min egen oförmåga att bli en hal ål och ägna mig åt reklam eller något annat lika själsförödande! Come to think of it, jag förbannar även alla som frivilligt och med förtjusning arbetar inom reklambranschen. Förlåt svåger och alla som är fina människor trots att de är copywriters eller något annat sattyg, förlåt och ursäkta men det är världen mest moraliskt förkastliga bransch. Det vet ni att det är.